Från överföring till kommunikativt medarbetarskap

GÄSTINLÄGG AV NIKLAS ANGMYR | Titta på bilden nedan. Säkert har du sett den förr i någon variant. Vad är nyhetsvärdet? För mig är bilden viktig eftersom den har stor relevans för ansvaret i kommunikatörsrollen.Illustration över förändring

Konversation och samverkan (kollaboration om du så vill) människor emellan blir allt viktigare, än det traditionella där en chef, lärare, politiker eller företagsledare instruerar och lär ut hur skåpet ska stå. ”Ja det har vi hört nu” tänker du kanske, ”… och sociala medier har gjort det verkligt”.

Ja, du har rätt. Den nya ordningen märks bäst i alldaglig kommunikation i sociala medier. Men detta är bara på toppen på isberget av alla områden som berörs av förändringen bort från instruktion till konversation och samverkan. Och kanske inte minst har hänt på insidan hos företag och organisationer.

Förändring tar tid

Nyligen var jag på konferensen ”Effektivitetsskapande intranät”. Konferensen innehöll många exempel på organisationer, Svenska Spel och ABB till exempel, som kommit en bra bit när det gäller att få medarbetare att göra sig synliga och att dela med sig, till exempel genom att tillämpa ”workoutloud”. Ändå berättar dessa organisationer om hur mycket arbete som krävs för att skapa insikter, lära ut, påminna, ge verktyg, stöd, coacha och så vidare, för att hela organisationen ska börja dela, konversera och samverka. De betonar vikten av bland annat tid, förändringsstöd, tålamod, tillit, fria ramar och lärande.

Det som blir tydligt är kopplingen till illustration i början av det här blogginlägget. Ju mer en anställd, oavsett position som chef eller medarbetare, betraktar arbete som något som ska utföras enligt instruktion från en till många, desto trögare kommer förändringen att bli. Och här återkommer vi till rubriken: ”Från överföring till kommunikativt medarbetarskap”.

Ett kommunikationsvetenskapligt annat ord för instruerande och ”peka med hela handen” är överföring. Mats Heide beskriver det på följande sätt i boken Kommunikation i organisationer (s 25):

”I ett pedagogiskt syfte går det att identifiera två övergripande synsätt eller rent av motpoler inom kommunikationsforskningen:

  • kommunikation som överföring av ett budskap
  • kommunikation som delning av ett budskap.”

Förlegad bild av arbete

Bilden av arbete som något ska ske på basis av överförd instruktion är fortfarande djupt rotat i arbetslivet. Det finns uppdragsbeskrivningar och riktlinjer. Är vi osäkra så frågar vi chefen för säkerhets skull. Och chefen blir trygg när denne får styra och agera sakkunnig.

I analogi kan överföring som övergripande princip också spåras i organisationsstrukturer, beslutshierarkier, arkitektur, processer, IT-system med mera. Så länge överföring är ett förhärskande synsätt, kommer förändringen mot delning gå trögt.

Min uppfattning är att företag och organisationer behöver lämna synsättet överföring till förmån för synsättet delning, vilket jag i en utvidgad mening översätter till kommunikativt medarbetarskap.

Med kommunikativt medarbetarskap menar jag att alla medarbetare behöver vara trygga med att kommunicera, fråga och lyssna. Man behöver våga be hjälp. Man behöver dela med sig och att jobba ”workoutloud”. Ställa frågor som hjälper kollektivet att reflektera och att komma fram till egna lösningar på jobbuppgiften. Och som grundas i tillit och nyfikenhet till kollegor.

Sluta fokusera på överföring

För att skapa ett kommunikativt medarbetarskap har kommunikatörer ett särskilt ansvar. Genom sin kompetens kan de ifrågasätta invanda kommunikationsstilar. De behöver betrakta kommunikation utifrån frågan ”är detta kommunikation på basis av överföring eller delning?”

Kommunikatörer måste ställa sig frågan om överföring är motiverat, eller om lika gärna delning, konversation och samverkan är det mest motiverade. De måste ”avlära” organisationen och kollegorna att förvänta sig överförda instruktioner. De måste lära sin organisation och sina kollegor att tillsammans komma fram till hur arbetet bäst ska görs för att uppfylla mål och intressenters förväntan. Kommunikatörer bör göra det kommunikativa medarbetarskapet till norm.

Min uppmaning till kommunikatörer kan sammanfattas som i bilden nedan – mindre fokus på överföring, mest fokus på kommunikativt medarbetarskap.Illustration över hur du ändrar fokus så att kommunikativt medarbetarskap står i centrum

För att lyckas etablera kommunikativt medarbetarskap, måste kommunikatörer ta strid mot traditioner, rutiner, osynliga agendor, organisationsstrukturer och mycket annat. De bör också utvidga sina kompetenser. De måste sätta sig in i mål och syfte med verksamheten, de måste tänka i ekonomiska prestationstermer, de måste begripa marknad och konkurrens. Och de måste sätta ihop dessa faktorer med intern kommunikation som meningsskapande och motiverande.

Foto på Niklas Angmyr

Niklas Angmyr är verksamhetsutvecklare på Palorial med fokus på digitalisering och samverkan.

Om kommunikatörer identifierar sig som Performance Managers som har till syfte att hjälpa organisationen till bästa möjliga effektivitet och engagemang, då blir resultatet en organisation som delar, konverserar och samverkar. Organisationen kommer att bestå av kommunikativa och medskapande medarbetare. Det kommer både organisationer och medarbetare må bra av.

/Niklas Angmyr, 
Verksamhetsutvecklare på Palorial

Relaterade blogginlägg

Detta inlägg är en fristående fortsättning på ”Hur kommer internkommunikatörsyrket förändras?”.

Nya tekniker inom omvärldsanalys – har du koll på utvecklingen?

johan-hammarlund

Johan Hammarlund är strateg och rådgivare på M-Brain. Hos Sveriges Kommunikatörer är han aktuell som kursledare för ”Nå framgång med effektiv omvärldsanalys”.

Idag ser vi en trend i arbetslivet att allt fler anställda förväntas delta i organisationers omvärldsarbete, oavsett om denna uppgift kallas för omvärldsbevakning, omvärldsanalys, trendspaning eller något helt annat. Utvecklingen gäller i högsta grad kommunikatörer, som i många organisationer har mer eller mindre formella uppgifter på detta område (vilket också är logiskt då det kan ses som en del av den strategiska kommunikationen). Att organisationer driver på denna utveckling är inte konstigt med tanke på att det finns ett tydligt samband mellan en effektiv omvärldsanalys och effektivt beslutsfattande, inte minst vad gäller så kallad datadriven analys, vilket bland annat visats av forskare på MIT.

Samtidigt pågår även en tilltagande specialisering bland de som har omvärldsanalys och besläktade uppgifter som huvudsyssla. Detta är bland annat kopplat till den snabba tekniska utveckling där många nya plattformar och tjänster erbjuder lösningar baserade på storskalig datainsamling, Big Data. Kanske skulle man kunna beskriva dagens situation som att det är lätt att ta det första steget inom omvärldsanalys men betydligt mer utmanande att fortsätta klättra, särskilt om du saknar adekvat kunskap för att använda dessa moderna redskap och tekniker.

Växande informationsmängder – igår, idag, och imorgon

Det växande behovet av dessa nya, specialiserade tjänster och tekniska lösningar hänger förstås ihop med den snabba informationstillväxten samt en ökande medvetenhet om hur konkurrensutsatta organisationer är i dagens globaliserade värld. Jag ska inte trötta ut dig med nya siffror om hur snabbt informationsmängden växer (en ledtråd – jättefort!) utan nöjer mig med att konstatera att snabb informationstillväxt är något som präglar vår tid. Ända sedan de första försöken att mäta detta har vi häpnat över hur fort det går och undrat hur vi ska hantera det.

Istället vill jag lyfta fram den japanska forskningstraditionen Joho Shakai som ända sedan 1960-talet studerat Japans väg mot ett informationssamhälle (vilket är ungefär vad termen betyder). Särskilt spännande är den undersökning som Japans departement för post och telekommunikation gjorde 1975, när man försökte mäta volymerna av information i samhället. Denna undersökning var så framsynt att de redan utifrån dåtidens informationsflöden såg att traditionella massmedier inte skulle räcka till. På grund av detta menade man att elektroniska medier präglade av tvåvägskommunikation skulle behöva växa fram, det vill säga ungefär det vi idag kallar sociala medier. För övrigt konstaterade man även då att informationen växer snabbt och att produktionen av information växer snabbare än konsumtionen. Du kan läsa mer om detta i Alistair Duffs bok ”Information Society Studies”, även lite hos Forbes.

På vilket sätt är då detta relevant idag? Jo, nu har vi en situation som på många sätt påminner om den utveckling som de japanska prognosmakarna förutspådde. Stora snabbt växande informationsmängder, sociala medier där vi kommunicerar direkt med varandra, och medierad information som få tar del av förutom avsändaren (en stor andel bloggar har faktiskt bara en läsare – skribenten själv). Utöver detta så har vi fortfarande ett stort antal traditionella mediekanaler vilka trots vikande annonsintäkter fortfarande är högst relevanta i dagens globala medielandskap.

Citius, Altius, Fortius!

Detta är alltså det landskap som dagens kommunikatörer förväntas navigera i och skapa ny kunskap utifrån för att gynna sin organisation. Denna roliga utmaning blir inte mindre komplicerad då dagens Big Data inom kort förväntas ändra karaktär då Internet of Things adderar ytterligare en dimension. Utvecklingen pågår redan för fullt och Business Insider förutspår att det så snart som 2020 kommer finnas 34 miljarder uppkopplade ”things”. Konsultfirman Gartner har för övrigt redan skrotat Big Data som ett eget begrepp, eftersom fenomenet nu är så utbrett att det blivit en integrerad del av många teknikbaserade tjänster och lösningar.

Betyder detta att vi ska ge upp försöken att förstå vår omvärld eller överlämna detta till globala jättar som Facebook och Google och deras analysavdelningar? Absolut inte, det finns ett antal tekniska lösningar för att hantera dagens datamängder och utvecklingen förväntas inte sakta ner på detta område, snarare tvärtom. Om principerna för Moores lag fortsätter stå sig (tolkas numera friare som snabbt växande processorkraft per investerad krona) kommer alltså även dessa nya informationsvolymer kunna hanteras också av mindre organisationer och till och med enskilda individer.

Utöver dessa rent tekniska tillämpningar som skapar kunskap ur de spår som vi människor lämnar efter oss så finns det också intressanta hybridfenomen där studieobjekten även deltar som subjekt. När vi pratar om crowd intelligence, eller James Surowieckis begrepp ”The Wisdom of Crowds”, så menar vi ofta att en grupp människor mer aktivt deltar i kunskapsskapande jämfört med de tidigare nämnda metoderna. Ett spännande arbetssätt är här att försöka kombinera social interaktion i och med gruppen med exempelvis data mining-tekniker eller andra metoder för att med dataanalys hitta mönster och nya insikter. De nya crowd-metoderna har sina utmaningar och befinner sig fortfarande i sin linda, men det är definitivt något att hålla ögonen på inför framtiden och det är också något som redan används av ett antal framgångsrika företag som Procter & Gamble och General Electric.

Vad kan en kommunikatör göra för att hålla sig uppdaterad?

Om du jobbar som kommunikatör i en större organisation skulle jag föreslå att du börjar diskutera med dina kollegor hur detta kommer att kunna påverka, och användas av, din egen organisation. Ha gärna en öppen approach här och inkludera olika typer av kompetens, det vill säga både IT-avdelning och marknadsmänniskor och allt däremellan. Annars kanske kan du hitta något lämpligt extern nätverk som tittar på dessa frågor ur ett kommunikatörsperspektiv. Eller varför inte tillsammans med medlemmar i Sveriges Kommunikatörer?

Relaterad kurs

Om du är intresserad av att fördjupa dig ytterligare på detta område kan du också delta i kursen Nå framgång med effektiv omvärldsanalys, som Sveriges Kommunikatörer arrangerar den 16 mars.

Enmansorkester sökes – till omöjligt uppdrag?

Foto på Annika Schlegel Åberg

Annika Schegel Åberg, kommunikatör, råder arbetsgivare som söker nya medarbetare att fundera över vad de verkligen behöver istället för att efterfråga efter en enmansorkester.

GÄSTINLÄGG | Ibland sitter jag och skummar igenom olika rekryteringssidor med platsannonser inom kommunikation. När jag ser de profiler som söks slår det mig att det måste vara relativt få personer som faktiskt motsvarar profilen. Ändå vet jag att det inte sällan är åtminstone 150 sökande till varje befattning, varav många alldeles säkert är mycket kompetenta och välmeriterade.

Platsannonserna är ofta fyllda med adjektiv. Även som erfaren och bred kommunikatör kan man känna tveksamhet kring de roller som beskrivs. Men trots dessa adjektivrika annonser så undrar jag om arbetsgivare ibland inte missar viktiga egenskaper och erfarenheter.

Det finns ett antal begrepp som återkommer i stort sett i varje annons – oavsett tjänst. Självgående och driven till exempel. Inte helt sällan plussas det även in lite av varje i tjänsten – som ofta inte har med kommunikation alls att göra.

Att kommunikatören bör vara självgående är inget konstigt. Det kan man rimligtvis förvänta sig av de flesta seniora yrkesroller. Begreppet ”driven” stör mig däremot. Inte för att jag inte är driven. De flesta som arbetat med mig vet att jag ofta stretar mig i den kommunikativa riktning som jag tror är rätt.

Jag gillar inte begreppet driven eftersom det är något snabbt över begreppet. Med 16 års erfarenhet från olika kommunikativa roller menar jag att det mest lyckosamma ofta är att vara lyhörd, inlyssnande, klok – och ibland rent av långsam. Då lyckas man oftast bättre de gånger man måste vara snabb och fatta snabba beslut. Men i platsannonser står det nästan aldrig att man ska vara just det – inlyssnande, lyhörd och ibland eftertänksam. Nej, kommunikatören ska ge snabba råd i en snabb tid. Ibland önskar jag att alla lugnade sig och faktiskt fattade mer långsamma beslut, i många sammanhang.

Nu ska kommunikatören inte bara vara självgående och driven. Ett antal kollegor i branschen har erfarenhet av att kommunikatören förväntas vara expert på publikationer, webb, sociala medier, event, marknadsföring, hela Adobe CS (hur stort som helst), copy, ha kunskap inom HTML och CSS, samt ha ett stort nätverk av journalister. Jag har säkert glömt något. Dessutom ska man vara en prestigelös lagspelare, samtidigt som man ska kunna arbeta oerhört självständigt. Förutom att vara driven ska man också vara hungrig – men med integritet.

Vad ska då vi, dessa monstermänniskor som förväntas söka, göra? Ja, det är nästa hake. Väldigt ofta eftersöks en specialiserad kommunikationsstrateg med mycket operativt ansvar. En strateg som ska utveckla alla kanaler – de analoga och de digitala, göra tidningar, producera trycksaker, stötta ledningen och så vidare. Det ska sägas att många av oss enmansorkestrar roddar det här riktigt bra på de arbetsplatser vi är på. Men det finns också mycket annat som behöver skötas. Därför eftersöks ofta en profil med ytterligare yrkeskompetenser.

HR är vanligt. Och kunskap i ekonomi. Inte helt sällan ligger det dock gömt i prestigelösa ”administrativa uppgifter”.

Att döma av detta verkar många söka en kreativ, driven, flexibel, självgående, operativ AD, copy och kommunikationssuperstrateg, som samtidigt ska vara sekreterare i diverse sammanhang. Allt i ett – som ett kinderägg – med choklad på.

Den typen av multiannonser får mig att känna att företaget eller organisationen söker en slask – där man kan lägga lite av varje som organisationen behöver hjälp med. Och förstår mig rätt – administrativa uppgifter förekommer ju i alla jobb som innefattar en kontorsstol. Har man budget måste man till exempel kunna redovisa den och äska pengar. Man ska kunna göra dragningar som är relevanta osv. Men när man ska administrera andras administration – och samtidigt vara en lysande kommunikatör. Tja – det är för mig en omöjlig ekvation som skriker ”kom till oss och bränn ut dig”.

Om jag ska skicka med en tanke till dig som eventuellt söker en kommunikatör. Prova att bara lyfta fram det nödvändiga (formalian). Och vänd på perspektivet. Vad har de jobbsökande i sina CV:n som du verkligen saknar och behöver? Du kanske blir överraskad och förvånad över det val du gör. Du kanske behöver en förste fiol eller en dirigent som får orkestern att arbeta i samma riktning. Så att CEO, ledningsgrupp och styrelse kan komponera nästa del i företagets utveckling. Eller så behöver du just nu en riktigt duktig cellist som spelar på ett helt unikt vis – som inte någon av dina andra cellister gör. Oavsett vad – sök inte en Enmansorkester. Eller i alla fall inte ett Kinder-ägg. Det blir inte bra för någon. Varken för er eller den som söker.

/ Annika Schlegel Åberg
Kommunikatör

Vill du också gästblogga?

Håller du med eller har du ett annat perspektiv? Sveriges Kommunikatörer tar löpande emot gästinlägg. Hör av dig till Katarina Ljungdahl, ansvarig digitala kanaler.

Tänd lägereldar 2016

andris

Andris Zvejnieks är senior konsult på Stratvise AB och aktuell som nätverksledare för Sveriges Kommunikatörers nätverk för kommunikationschefer.   

GÄSTINLÄGG | Idag kan vi nå ut till otroligt många människor, var som helst och när som helst. Det är förstås inget mindre än en teknisk revolution. Paradoxalt nog bidrar den fantastiska möjligheten till nya problem. Ett är att det har blivit svårare att verkligen nå fram till andra människor på riktigt.

Vi är generösa med våra likes och snabba kommentarer och dras till den bekräftelse som sociala medier är så bra på. Men till vilket pris?

Professor Sherry Turkle vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) varnar för att vi, när vi kommunicerar i digitala medier, vänder vår uppmärksamhet mot tekniken i stället för mot varandra. Vår förmåga till empati minskar och detta sker i tider då vi verkligen behöver kunna känna empati. Som det ser ut idag kommunicerar vi mer än någonsin, men vi för allt färre riktiga samtal, menar Sherry Turkle.

Kommunikation betyder bokstavligen att göra gemensamt. Vad krävs för att skapa kommunikation som gör att vi möts i förståelse för varandras perspektiv?

Är det dags att åter tända lägereldar? IRL (in real life) på internetvärldens språk. Värmande, sprakande lägereldar som stimulerar oss att avspänt mötas öga mot öga. Lägereldar som får oss att lyssna intresserat och att själva bli lyssnade på.

På våra arbetsplatser är det förstås svårare att tända eldar, ja ofta direkt olämpligt. Men tänk om vi i våra vanliga arbetsmöten kan skapa något av det som gör kommunikationen kring den fysiska lägerelden så avspänd, så bra? För att nå fram på riktigt behöver vi mötas.

Jag vill hävda att ju mer vi lyckas återskapa lägereldens tillitsfulla närhet och vi-känsla i vår kommunikation, desto effektivare kommer vi att nå fram till varandra. Detta samband är något jag valt att kalla Lägereldsfaktorn.

Se framför dig hur jag nu tänder en virtuell lägereld.

Välkommen kring den till en diskussion om lägerelden som inspirationskälla och hur vi kan skapa effektiv kommunikation i detta nya kommunikationslandskap!

En början kan vara att du funderar över: Vilka lägereldar minns du? Vilka goda samtal minns du där? Hur kändes det att sitta kring elden? Vad kännetecknade de samtal som fördes där? Hur kan vi föra över dessa kvaliteter till våra samtal på jobbet?

/ Andris Zvejnieks
Senior konsult på Stratvise AB och tidigare kommunikationsdirektör i bland annat SAS Sverige och Systembolaget

Exklusivt nätverk för kommunikationschefer

Den 12 januari startar Sveriges Kommunikatörers exklusiva nätverk för kommunikationschefer, där Andris Zvejnieks är nätverksledare. Det finns fortfarande möjlighet att delta i nätverket. För mer information, kontakta Martina Brandt, martina.brandt@sverigeskommunikatorer.se.

Konsumentverkets nya ”Vägledning om marknadsföring i bloggar och andra sociala medier”

katarina-ladenfors-2

Katarina Ladenfors, advokat och partner på advokatfirman MarLaw.

GÄSTINLÄGG | I början av december gav Konsumentverket ut en ”Vägledning om marknadsföring i bloggar och andra sociala medier”.

Vägledningen ska ge råd till organisationer och till den som marknadsför ett företags verksamhet eller produkter på sin blogg eller i andra sociala medier. Konsumentverket har vid utformningen av vägledningen inhämtat synpunkter från bloggare och representanter från företag som arbetar med bloggare.

Bakgrunden till vägledningen är – enligt Konsumentverket – att man vill hjälpa bloggare och organisationer att göra rätt. Inledningsvis konstateras att de fall där någon mot ersättning gör reklam, för ett företag eller dess varor och tjänster, omfattas av marknadsföringslagen.

Det är viktigt för en bloggare att känna till reglerna som uppställs i marknadsföringslagen. Exempelvis ska en mottagare av marknadsföring omedelbart och på ett enkelt sätt kunna identifiera meddelandet som just marknadsföring och vem som står bakom den, så kallad ”dold marknadsföring” är förbjuden. Därför bör sådana meddelanden tydligt markeras som reklam.

Även om det inte går att säga exakt hur en annonsmärkning ska se ut ger Konsumentverket som förslag på märkning att, t.ex., ange ”reklam” eller ”annons” i början och slutet av ett inlägg. Märkningen kan med fördel vara i ett annat typsnitt än övriga inlägget.

Det är tillåtet att ge sina personliga åsikter om en viss vara eller tjänst men om det sker mot ersättning är det marknadsföring. Ersättningen kan bestå av pengar, varor, tjänster eller någon annan kompensation. Det är inte bara företag som ansvarar för marknadsföring enligt lagen. Ansvar kan även utkrävas av en anställd på företaget som står bakom marknadsföringen, den som marknadsför en produkt eller tjänst för bolagets räkning eller andra som väsentligen har bidragit till marknadsföringen.

En särskilt mottaglig och känslig grupp utgörs av barn och unga. De saknar i regel en vuxens förmåga att kritiskt granska innehåll. Därför måste en användare av något socialt medium reflektera över vilka som följer och läser den information som publiceras. Det är förbjudet att rikta direkta köpuppmaningar till barn. Även indirekta köpuppmaningar är otillåtna, en sådan indirekt uppmaning kan exempelvis bestå i att utge en tidsbegränsad rabattkod eller en uppmaning att barn ska övertala sina föräldrar att köpa en vara.

Sammanfattningsvis syftar vägledningen till att göra företag, bloggare och användare av andra sociala medier uppmärksamma på att de omfattas av samma regler som all annan marknadsföring och att de därför måste reflektera över hur deras material utformas och i vilket syfte.

Den nya vägledningen och mycket mer går vi igenom under Svensk kommunikationsrätt SKR modul 2 som går av stapeln den 3–4 februari 2016 .

 

Katarina Ladenfors
Advokatfirman MarLaw

Nya tider kräver nya tankegångar

martina-brandt-180x180

Martina Brandt, ansvarig för nätverk och mentorprogram på Sveriges Kommunikatörer.

BLOGG | Nya tider kräver nya tankegångar. Som programansvarig för våra mentorprogram kan jag konstatera att den traditionella synen på mentorskap börjar att luckras upp. Förr var en mentor en äldre vis man som lärde upp en ung adept och gav kloka råd. Häromdagen såg jag en annons i SvD om ett omvänt mentorprogram där unga entreprenörer är mentorer åt seniora chefer. Intressant med tanke på att de adepter jag har kontakt med i våra mentorprogram nog skulle tycka att det vore märkligt om de fick en mentor som är yngre eller har samma befattning som de själva.

En modern mentor är en person som stiger in som handledare, bollplank och processledare tillsammans med en person som behöver reflektera över sin egen och sin verksamhets utveckling. Det handlar inte längre om kunskapsöverföring i sin endimensionella bemärkelse. Det är inte längre kunskapsöverföring som är i fokus utan den ömsesidiga dialogen i relationen mellan mentor och adept. Ofta uppstår en relation som utvecklar båda parterna. Det innebär i praktiken att en mentor skulle kunna vara äldre, yngre eller jämngammal.

Många som söker en mentor vill ha en förebild att se upp till. De flesta vill ha någon som anses ha gjort en lyckad karriär, är känd eller högt uppsatt, och för många är det fortfarande viktigt med titel. Ibland kan det då vara nödvändigt att tänka till och fundera över vad som är det egentliga behovet. Är det viktigare att sola sig i glansen av sin kända mentor än att själv utvecklas? Enligt min erfarenhet är det är inte alltid de kända mentorerna, eller de med finaste titel, som är bäst. Mentorns personlighet och intresse för sin adept är betydligt viktigare än befattning och status.

Hur ska då en bra mentor vara? Och varför är det så utvecklande att ha en mentor?

Till att börja med är det en fantastisk upplevelse att få ventilera det man står inför med en person som är helt närvarande. Mentorn blir ett oberoende bollplank som ger vägledning och stöd, något som kan vara svårt att få av sin chef eller sina kollegor. Mentorn ska vara bra på att lyssna och vara genuint intresserad av andras utveckling. Det kan handla om att förändra beteende, utmana tankar och tänja de personliga gränserna. Inte sällan diskuteras balans mellan jobb och privatliv och adepten ges tillfälle att stanna upp reflektera. Just möjlighet till reflektion och eftertanke är något som ofta prioriteras bort i den stressiga vardagen.

Vad är då skillnaden mellan en mentor och en coach? Coachen har oftare fokus på den personliga utvecklingen och ställer frågor utan att dela med sig av sina egna erfarenheter. En mentor däremot fokuserar oftare på karriär och verksamhetsutveckling och kommer gärna med personliga inspel utifrån egna erfarenheter.

När jag för samman dig som vill gå mentorprogrammet med en mentor så utgår jag från din tidigare erfarenhet, dina mål och din vision. Det är viktigt med trovärdighet och tillit till den som väljer ut mentorn då förväntningarna alltid är höga. Sveriges Kommunikatörer har hittills genomfört 17 mentorprogram och jag vågar påstå att vi är en pålitlig mentorförmedlare. Med 7000 medlemmar och med mångåriga relationer med kommunikativa ledare har vi kontaktar i alla sektorer och kan hitta den perfekta matchningen oavsett var du befinner dig idag.

Hur står det till med din egen utveckling? Kanske är det läge att skaffa en mentor under det kommande året?

 

Martina Brandt, ansvarig för nätverk och mentorprogram på Sveriges Kommunikatörer.

 

Årets magnifika kunskapsresa

Falkheimer-Jesper

Jesper Falkheimer, programledare CEP, annars professor i strategisk kommunikation vid Lunds universitet.

GÄSTINLÄGG | Sedan detta år har jag haft förmånen att leda föreningens främsta ledarskapsprogram Communication Executives Program, kallad CEP i folkmun. För några veckor sedan diplomerades årets deltagare och i februari inleds nästa kunskapsresa. För det är verkligen en kunskapsresa för deltagarna. Programmet erbjuds för artonde året på raken och totalt har cirka 350 personer, varav många nu har ledande positioner i näringsliv och offentliga organisationer, tagit sig genom de 24 utbildningsdagarna. Sven Hamrefors som skapade programmet 1998 var långt före sin tid. Redan då insåg han kommunikatörers behov av att koppla samman sin kommunikationskompetens med organisations-, omvärlds- och ledningskunskaper. Därmed inte sagt att CEP är ett allmänt ledarskapsprogram. Vi gör allt vi kan för att deltagarna var för sig och tillsammans ska få ett brett och kritiskt perspektiv på kommunikation i organisationer. I praktiken innebär detta att vi i strid ström möter experter som har olika perspektiv och som säger emot varandra. Många av kursledarna kommer från Handelshögskolan i Stockholm och är internationellt ledande inom sina kunskapsområden. Programmet ges i samarbete med Handelshögskolans uppdragsutbildningsbolag IFL, som är rankat som ett av de bästa i Europa. Men vi lyfter också in praktiker med tung erfarenhet och internationella experter. Allra viktigast är deltagarna själva som bidrar till varandras kompetensutveckling.

Grundkonceptet i CEP står fast men givetvis ska programmet uppdateras en del. Jag försöker dels att öka fokus på digitalisering, dels mångfaldsfrågor – som båda har har fått en alltmer central betydelse för samtida organisationer.

När årets CEP avslutades kände nog inte bara jag utan också deltagarna att det var lite sorgligt. Gemenskapen i gruppen blir snabbt stark. Men jag är ganska säker på att årets CEP:are kommer att träffas framöver också. Erfarenheter från tidigare CEP visar att många grupper håller ihop under lång tid och bygger starka nätverk. En gång CEP:are, alltid CEP:are.

Jesper Falkheimer, programledare CEP, annars professor i strategisk kommunikation vid Lunds universitet.