Full fart i forskningsprojekt om kommunikativa organisationer

Foto på Rickard Anderson

Rickard Andersson är doktorand inom forskningsprojektet ”Kommunikativa organisationer”. 

GÄSTINLÄGG | Så var hösten återigen här. På Institutionen för strategisk kommunikation vid Lunds universitet innebär september starten på en spännande tid då vi, i gott samarbete med Sveriges Kommunikatörer och elva organisationer, påbörjar den kvantitativa enkätstudien i forskningsprojektet Kommunikativa organisationer.

Efter att ha läst strategisk kommunikation på både kandidat- och masternivå har mitt intresse för organisationskommunikation vuxit sig starkt, och när jag fick se att det utlysts en doktorandtjänst inom forskningsprojektet Kommunikativa organisationer tvekade jag inte en sekund att söka. Efter en nervös sommar fick jag till slut beskedet – i konkurrens med flera kvalificerade sökande var det jag som fick tjänsten. En underbar nyhet!

Den första perioden på institutionen har varit mycket intensiv på flera sätt. Det är naturligtvis en speciell känsla att under kort tid gå från att vara student, till att se hur det ser ut bakom kulisserna på en institution. Att jag skulle sitta och luncha med professorer var inget jag föreställde mig för några månader sedan! Som nyanställd på ett universitet är det många oskrivna normer att lära sig, och som tidigare student är det såklart nervöst att möta och arbeta med sina tidigare föreläsare. En tanke som har snurrat mer än en gång i huvudet under den första tiden är: När kommer de inse att jag inte kan någonting? Jag har dock blivit väldigt väl mottagen av alla i personalen och snabbt kommit in i gemenskapen på institutionen.

Redan efter fyra veckor som projektassistent har jag lärt mig en mängd saker jag kommer ta med mig i min fortsatta forskarkarriär. En är hur stort steget är från idé till genomförande, och hur mycket detaljarbete som olika val resulterar i. Ett beslut av forskningsstrategisk karaktär, som urval, får en mängd tekniska och administrativa följder där utförandet måste överensstämma med strategin. Eftersom det är min uppgift att lösa mycket av det praktiska får jag en förstahandsinsyn i vad olika forskningsstrategiska val får för konsekvenser i praktiken – och detta har gett mig insikten att det sällan är så snabbt och enkelt att ta något från plan till handling. En insikt jag är övertygad kommer ge mig mycket i min fortsatta forskningskarriär.

Under hösten och vintern kommer enkätstudien utföras i de elva organisationerna: Eon Sverige, Göteborgs stad, Helsingborgs stad, Ikea of Sweden, Länsstyrelsen Västernorrland, Malmö stad, NCC, Polismyndigheten, Postnord Sverige, Stockholms stad och Västra Götalandsregionen. Materialet som samlas in kommer sedan resultera i delrapporter under vintern 2015/2016, och mer djupgående analyserande rapporter under andra kvartalet 2016. Syftet med forskningsprojektet är att utveckla kunskapen om kommunikationens betydelse för organisationer.

När jag skriver detta blogginlägg är alltså enkätundersökningen på väg att skickas ut i de första organisationerna. Nu påbörjas en febril period av insamling av kvantitativt empiriskt material och initialt analysarbete, och som ny i forskningsprojektet ska det bli intressant att se hur projektet fortskrider. För egen del kommer arbetet med min avhandling intensifieras under hösten, och därför ser jag med spänning fram mot de kommande månaderna.

På återseende!
/ Rickard Andersson
Forskningsassistent och doktorand i strategisk kommunikation


Forskning

Under tre år undersöker forskningsprojektet om kommunikativa organisationer hur värde skapas genom kommunikation. Projektet drivs av Institutionen för strategisk kommunikation, Campus Helsingborg vid Lunds universitet, i samarbete med Sveriges Kommunikatörer och tio företag och offentliga organisationer. Totalt omfattar projektet cirka sex miljoner kronor och deltar gör bland annat Eon, Västra Götalandsregionen, NCC och Polisen. För mer information om projektet, besök Sveriges Kommunikatörer.

”Det som är rätt är inte nytt och det som är nytt är inte rätt”

GÄSTINLÄGG | Magnus Fredriksson och Josef Pallas framhäver ett av sina forskningsresultat som det mest centrala. En betydande majoritet av myndigheterna anger synlighet och anseende som ett uttalat syfte med sitt kommunikationsarbete, ”fler än de som lyfter fram effektivitet och demokrati två av ledorden för svensk förvaltningspolitik”. Detta förhållande anser de medföra ”risker” för svensk förvaltning.

Går man till deras rapport ”Med synlighet som ledstjärna” (2013) finner man att innehållet i myndigheternas kommunikationsplaner klassificeras i följande kategorier:

  • ”Ryktbarhetens principer” (85 procent av myndigheterna) – att kommunikationen ska uttrycka myndighetens identitet, göra den synlig, påverka bilden av organisationen och skapa förtroende.
  • Produktionens principer” (82 procent av myndigheterna) – att kommunikationen ska bidra till verksamhetens måluppfyllelse, vara välordnad, planerad och strategisk och koordinera verksamheten.
  • ”Det civilas principer” (65 procent av myndigheterna) – att kommunikationen ska fungera som samhällsinformation, ge upplysning och service till medborgare, underlätta för journalisters granskning och faktasökande och redovisa resultat till uppdragsgivare. På så vis ska kommunikationen understödja samhällets demokratiska processer.

Ansvarsfulla forskare skulle inte göra mycket väsen av skillnaderna mellan 85, 82 och 65 procent. Huvudresultatet är att flertalet av de undersökta myndigheterna samtidigt strävar efter uppmärksamhet, vill vara effektiva och är inriktade på att bistå medborgare och journalister. Med andra urval, definitioner och val av policydokument skulle siffrorna antagligen se lite annorlunda ut men med relativt oförändrat huvudmönster.

Det spelar ingen roll hur ofta och i hur många sammanhang författarna upprepar sin tes att ”myndigheters varumärkesorientering och jakt på anseende” hotar ”många av de fundament som svensk förvaltning vilar på”. Detta påstående saknar faktastöd.

Ska man sammanfatta det som Fredriksson och Pallas har skrivit blir det så här: Det som är rätt är inte nytt och det som är nytt är inte rätt.

/ Olof Petersson
Statsvetare, rådgivare knuten till Gullers Grupp

REPLIK
Detta inlägg är en replik till ”Ingen skulle vara gladare än vi om vi har fel”, skrivet av Magnus Fredriksson och Josef Pallas.

Ingen skulle vara gladare än vi om vi har fel

GÄSTINLÄGG | Hur kan man mäta vad det är för tankemönster om kommunikation som dominerar i svenska myndigheter? Ett sätt är att skicka ut en enkät och fråga personer med ledande befattningar i myndigheterna. Ett annat är att göra systematiska analyser av de dokument som dessa personer har skrivit dvs policys och strategier. Båda metoderna har sina brister men båda (rätt utförda) kan ge oss en bra bild av vad det är för ledstjärnor som vägleder kommunikationsarbetet.

Detta betyder inte att det alltid blir som det står i dokumenten när man ska gå från ord till handling men eftersom vi också har gjort observationer och intervjuer med myndighetsrepresentanter så vet vi att dokumentanalysen säger en hel del om myndigheters kommunikationsarbete. Resultaten från dessa presenterar vi i rapporten Medialiserade myndigheter.

Så när en betydande majoritet av myndigheterna (85 procent av de 173 som har dokument) lyfter fram synlighet och anseende som ett uttalat syfte med sitt kommunikationsarbete – fler än de som lyfter fram effektivitet och demokrati två av ledorden för svensk förvaltningspolitik – så tycker vi att det finns anledning att berätta om det. Och vi tycker också att det finns anledning att peka på riskerna – för de finns – vilket vi gjorde i en debattartikel för snart två år sedan.

Olof Petersson kritiserar oss och menar att vi bara söker uppmärksamhet och för den sakens skull vässar våra resultat (Kommunikatörens blogg 24/6 2015 reds. anm.). Men för att komma fram till detta måste man bortse från en hel del av det som vi skriver i våra rapporter, man måste bortse från att vår forskning är publicerad i internationellt, ledande tidskrifter och man måste dessutom bortse från omfattande forskning i Norden och internationellt som visar på samma resultat som våra.

Det råder inga tvivel om att synlighet är en viktig motor för myndigheters kommunikation och det råder inga tvivel om att det finns risker med det. För att säga det behöver vi inte vässa vår forskning – den talar för sig själv. Däremot skulle ingen vara gladare än vi om det visar sig att vår varning inte behövs.

/ Magnus Fredriksson, docent i medie- och kommunikationsvetenskap Göteborgs universitet
Josef Pallas, docent i företagsekonomi, Uppsala universitet

REPLIK
Detta inlägg är skrivet som en replik till ”Oroväckande när forskningsresultat vässas för att väcka uppmärksamhet”, skrivet av Olof Peterson.

Oroväckande när forskningsresultat vässas för att väcka uppmärksamhet

GÄSTINLÄGG | När forskare kommunicerar sina resultat till omvärlden måste man koncentrera budskapet och kanske till och med spetsa till sina slutsatser. Men när Magnus Fredriksson och Josef Pallas presenterar sin bild av svenska myndigheters medialisering befinner de sig inte längre på fast forskningsmark.

En del av undersökningsmaterialet består av myndigheternas kommunikationsplaner och liknande dokument. Huvudresultatet är att myndigheterna strävar efter att deras budskap ska uppmärksammas. Man vill också att kommunikationen ska organiseras så att myndigheten kan nå sina mål. Dessutom är myndigheterna inriktade på att bistå journalister och medborgare. Dessa slutsatser får betraktas som säkra men kanske inte så sensationella.

En annan del av projektet har gått ut på att jämföra myndigheterna. Det visar sig då att myndigheter med många omvärldskontakter har mer utvecklade planer för att kunna nå ut i medierna än specialiserade nämndmyndigheter av domstolsliknande karaktär. Inte heller detta resultat torde överraska.

Men Fredriksson och Pallas går mycket längre än så. De varnar för riskerna med ”medialiserade” myndigheter som ”polerar fasaden”: ”På längre sikt hotar myndigheters varumärkesorientering och jakt på anseende många av de fundament som svensk förvaltning vilar på, vilket i sin tur leder verksamheten bort från det substantiella och långsiktigt meningsfulla”, skriver de i en debattartikel (SvD 13/5 2013).

Eftersom forskarna inte har undersökt myndigheternas verksamhet i övrigt finns det inget underlag för slutsatser om hur externkommunikation påverkar verksamheten i övrigt. Författarnas långtgående påståenden saknar faktabaserad grund.

Magnus Fredriksson och Josef Pallas är ett varnande exempel för kommunikatörer. Frestelserna att spetsa till och väcka uppmärksamhet kan bli alltför stora. Myndigheternas kommunikationsverksamhet bör skaffa sig bättre förebilder än de forskare som satt sig att undersöka myndigheternas kommunikationsverksamhet.

/ Olof Petersson
Statsvetare, knuten som rådgivare till Gullers Grupp

Vill du också delta i diskussionen? Hör av dig till Katarina Ljungdahl, katarina.ljungdahl@sverigeskommunikatorer.se, ansvarig för de digitala kanalerna på Sveriges Kommunikatörer.