Enmansorkester sökes – till omöjligt uppdrag?

Foto på Annika Schlegel Åberg

Annika Schegel Åberg, kommunikatör, råder arbetsgivare som söker nya medarbetare att fundera över vad de verkligen behöver istället för att efterfråga efter en enmansorkester.

GÄSTINLÄGG | Ibland sitter jag och skummar igenom olika rekryteringssidor med platsannonser inom kommunikation. När jag ser de profiler som söks slår det mig att det måste vara relativt få personer som faktiskt motsvarar profilen. Ändå vet jag att det inte sällan är åtminstone 150 sökande till varje befattning, varav många alldeles säkert är mycket kompetenta och välmeriterade.

Platsannonserna är ofta fyllda med adjektiv. Även som erfaren och bred kommunikatör kan man känna tveksamhet kring de roller som beskrivs. Men trots dessa adjektivrika annonser så undrar jag om arbetsgivare ibland inte missar viktiga egenskaper och erfarenheter.

Det finns ett antal begrepp som återkommer i stort sett i varje annons – oavsett tjänst. Självgående och driven till exempel. Inte helt sällan plussas det även in lite av varje i tjänsten – som ofta inte har med kommunikation alls att göra.

Att kommunikatören bör vara självgående är inget konstigt. Det kan man rimligtvis förvänta sig av de flesta seniora yrkesroller. Begreppet ”driven” stör mig däremot. Inte för att jag inte är driven. De flesta som arbetat med mig vet att jag ofta stretar mig i den kommunikativa riktning som jag tror är rätt.

Jag gillar inte begreppet driven eftersom det är något snabbt över begreppet. Med 16 års erfarenhet från olika kommunikativa roller menar jag att det mest lyckosamma ofta är att vara lyhörd, inlyssnande, klok – och ibland rent av långsam. Då lyckas man oftast bättre de gånger man måste vara snabb och fatta snabba beslut. Men i platsannonser står det nästan aldrig att man ska vara just det – inlyssnande, lyhörd och ibland eftertänksam. Nej, kommunikatören ska ge snabba råd i en snabb tid. Ibland önskar jag att alla lugnade sig och faktiskt fattade mer långsamma beslut, i många sammanhang.

Nu ska kommunikatören inte bara vara självgående och driven. Ett antal kollegor i branschen har erfarenhet av att kommunikatören förväntas vara expert på publikationer, webb, sociala medier, event, marknadsföring, hela Adobe CS (hur stort som helst), copy, ha kunskap inom HTML och CSS, samt ha ett stort nätverk av journalister. Jag har säkert glömt något. Dessutom ska man vara en prestigelös lagspelare, samtidigt som man ska kunna arbeta oerhört självständigt. Förutom att vara driven ska man också vara hungrig – men med integritet.

Vad ska då vi, dessa monstermänniskor som förväntas söka, göra? Ja, det är nästa hake. Väldigt ofta eftersöks en specialiserad kommunikationsstrateg med mycket operativt ansvar. En strateg som ska utveckla alla kanaler – de analoga och de digitala, göra tidningar, producera trycksaker, stötta ledningen och så vidare. Det ska sägas att många av oss enmansorkestrar roddar det här riktigt bra på de arbetsplatser vi är på. Men det finns också mycket annat som behöver skötas. Därför eftersöks ofta en profil med ytterligare yrkeskompetenser.

HR är vanligt. Och kunskap i ekonomi. Inte helt sällan ligger det dock gömt i prestigelösa ”administrativa uppgifter”.

Att döma av detta verkar många söka en kreativ, driven, flexibel, självgående, operativ AD, copy och kommunikationssuperstrateg, som samtidigt ska vara sekreterare i diverse sammanhang. Allt i ett – som ett kinderägg – med choklad på.

Den typen av multiannonser får mig att känna att företaget eller organisationen söker en slask – där man kan lägga lite av varje som organisationen behöver hjälp med. Och förstår mig rätt – administrativa uppgifter förekommer ju i alla jobb som innefattar en kontorsstol. Har man budget måste man till exempel kunna redovisa den och äska pengar. Man ska kunna göra dragningar som är relevanta osv. Men när man ska administrera andras administration – och samtidigt vara en lysande kommunikatör. Tja – det är för mig en omöjlig ekvation som skriker ”kom till oss och bränn ut dig”.

Om jag ska skicka med en tanke till dig som eventuellt söker en kommunikatör. Prova att bara lyfta fram det nödvändiga (formalian). Och vänd på perspektivet. Vad har de jobbsökande i sina CV:n som du verkligen saknar och behöver? Du kanske blir överraskad och förvånad över det val du gör. Du kanske behöver en förste fiol eller en dirigent som får orkestern att arbeta i samma riktning. Så att CEO, ledningsgrupp och styrelse kan komponera nästa del i företagets utveckling. Eller så behöver du just nu en riktigt duktig cellist som spelar på ett helt unikt vis – som inte någon av dina andra cellister gör. Oavsett vad – sök inte en Enmansorkester. Eller i alla fall inte ett Kinder-ägg. Det blir inte bra för någon. Varken för er eller den som söker.

/ Annika Schlegel Åberg
Kommunikatör

Vill du också gästblogga?

Håller du med eller har du ett annat perspektiv? Sveriges Kommunikatörer tar löpande emot gästinlägg. Hör av dig till Katarina Ljungdahl, ansvarig digitala kanaler.

17 reaktioner på ”Enmansorkester sökes – till omöjligt uppdrag?

    • Tycker ibland att det är svårt att förstå om en roll är senior. Väldigt ofta krävs ändå upp emot 5 års arbetslivserfarenhet, samtidigt som det ska täckas in nästan som en hel kommunikationsavdelning. Känns som att arbetsgivare ändå behöver försöka prioritera behov mer än vad som görs. Just nu är det riktigt många annonser ute från myndigheter och listan på uppgifter är enorm, profilerna ännu värre och det känns mest okunnigt och oseriöst. Är det ett lite företag och organisation så tror jag ändå att alla tjänar på vad man behöver mest. En administratör, sekreterare med viss kunskap om information eller en kommunikatör. Att det i alla dessa tjänster kan finnas visst spelrum åt alla håll kan jag förstå. I den organisation jag är i Svenska kyrkan, är det väldigt ofta att man har råd att anställa en person. Men det kan verkligen bli tokigt i annonsen. Idag i vår tidning fanns följande beskrivning:

      ”…informationsassistent som leder det strategiska arbetet kring pastoratets kommunikation via webb, församlingstidning och media. I tjänsten ingår också en del administrativt arbete kring ledningsgrupp och kyrkoherde samt bemanning av församlingsexpeditionen.
      Vi önskar att du har en god förankring i Svenska kyrkan, hennes tro, lära och liv. Du behöver vara en aktiv del av församlingslivet.
      Vi önskar att du har utbildning inom information/kommunikation, goda datorkunskaper och förmåga att hantera de vanligaste layoutprogrammen, vana vid hemsidor och goda kunskaper i hur man hanterar sociala medier.
      Vi önskar att du är idérik, serviceinriktad och flexibel när det gäller arbetets utformning och tider.”

      En infoassostent som leder det strategiska arbetet och samtidigt bemannar församlingsexpeditionen?
      Om det är så här brett och spretigt i annonsen har jag svårt att se den som får jobbet kommer lyckas. Egna förväntningar och församlingens förväntningar riskerar att krocka enormt mycket.

  1. För att inte tala om alla som söker en kommunikatör som har en utbildning i Medie- och kommunikationsvetenskap. Under mina tre terminer på MKV lärde jag mig väldigt mycket teorier om kommunikation men nästan inget som helst praktiskt (utöver hur man skulle skriva anpassat för akademi- och forskningsvärlden). Det är en spännande och intressant utbildning, men ger i princip inga som helst verktyg som är användbara för en kommunikatör. Min känsla är väldigt ofta att de faktiskt inte förstår vad det är som står i deras egen kravlista.

    • Det är så tokigt. I början av ens yrkesliv har man nästan aldrig nytta av det man går igenom på MKV. Då skulle man behöva Adobe, webbpubliceringsverktyg osv, professionell digital erfarenhet. Men längre fram kan studierna från MKV komma till nytta tycker jag. Man får med sig ett tänk och kunskap som enligt mig kan behövas i dialogen med ledningsrgupp, mellanchefer och när man t ex ska sälja in sin budget. Det kan även komma väl till nytta vid förändringskommunikation. Då kan kunskaper därifrån komma till nytta.

      Sedan håller jag helt med om att kravlistan som står i många annonser signalerar att arbetsgivaren inte förstår vad de själva söker. Det är väl något som man skulle kunna uppmuntra arbetsgivare att fundera över. För det ingen vill ju rimligtvis uppfattas så.

  2. Tack Annika – strålande! Jag har gjort reflektioner i samma ämne och tänker att det, precis som när man beställer byråtjänster, mycket handlar om beställarkompetens. Man måste vara en skicklig, kompetent beställare för att få ut en kick-ass-produkt. Eller en medarbetare som bidrar på precis rätt sätt. Att rapa upp en standardlista löser inte företag X unika utmaningar och/eller mål. Det ger heller inga positiva signaler om varumärket som sänder ut hagelskursannonsen, vilket är värt att tänka på. Att ha bra HR-stöd som utmanar rekryterande organisation är ett bra och nödvändigt steg mot att träffa rätt.

    • Okunskap och faktiskt ganska dålig koll på de egna behoven känns som starka orsaker och att man är just dålig beställare både när man rekryterar själv och när man låter andra sköta rekryteringen.

  3. Allt har att göra med extremt inkompetenta HR-avdelningar i Sverige idag. Byt ut HR till säljare, så gör man ett säljcase av allt. Gör en behovsinsamling, kolla vilka stakeholders, matcha där – så kommer man lyckas avsevärt mycket bättre med att hitta rätt person. Alla oseriösa rekryterare som skriver supermänniskaannonser, och bara tar ens CV och behandlar en som en slav, det är skam. Inte undra på att vi får fler långtidsarbetslösa när arbetsgivare behandlar folk som boskap.

  4. Väldigt bra beskrivet.
    Är själv arbetssökande med många års erfarenhet från den journalistiska världen. Den där lilla detaljen när det efterfrågas heltäckande kunskaper i Adobesviten brukar få mig att dra öronen åt mig, då vet de verkligen inte vad de frågar efter. Själv brukar jag säga att jag nog behärskar InDesign till 20–25 procent, och då har jag hanterat det dagligen i tio år, innan det quark xpress i tio år.
    Förmågan till eftertanke, ödmjukhet och mognad lyser med sin frånvaro i kraven på ett yrke där just de egenskaperna är det som gör verklig skillnad.

    • Tack!
      Jag håller med dig. Jag arbetar i InDesign varje dag och ca 25% av dess kapacitet är nog vad jag behärskar. Och detta med eftertanke och klokskap går ofta förlorat när tjänsterna söks.

  5. Jag har reflekterat över exakt samma sak. Stort tack för ditt inlägg! Jag tar särskilt med mig: ”det mest lyckosamma ofta är att vara lyhörd, inlyssnande, klok – och ibland rent av långsam. Då lyckas man oftast bättre de gånger man måste vara snabb och fatta snabba beslut.”

    • Tack! Ja, ju äldre jag blir i yrket desto mer centralt tycker jag faktiskt att de egenskaperna är både för att lyckas kortsiktigt och långsiktigt. Men det efterfrågas aldrig.

  6. Mitt i prick!
    Söker nu kommunikationsjobb efter en lång anställningstid och slås med häpnad av att läsa kravprofilerna för en motsvarande tjänst. Ser en tendens att man bakar ihop minst två, ibland tre tjänster i en och samma. Vilken övermänniska kan managera det och med kvalitet?
    Och titlarna på tjänsterna är oftast missvisande, ex en ”web editor”-tjänst som egentligen beskrev deras behov av en kommunikationsstrateg som samtidigt ska sköta allt det operativa. Är det okunskap av dem som utformar annonserna eller är detta ett sätt att få mer för pengarna?

    Jag har både lång och bred erfarenhet inom internkommunikation och digitala kanaler men blir ofta avskräckt halvvägs genom annonserna – och ser den berömda väggen mellan raderna.

    Som Annica Nilsson säger i inlägget ovan tar jag särskilt med mig:
    ”det mest lyckosamma ofta är att vara lyhörd, inlyssnande, klok – och ibland rent av långsam. Då lyckas man oftast bättre de gånger man måste vara snabb och fatta snabba beslut.”

  7. Tragiskt att man efter flera årsstudier ändå ses som en slasktratt som ska trolla på arbetstid och inte får använda den kompetens som man har. Arbetsgivare borde ifrågasätta om de söker en administratör eller sekreterare istället för en kommunikatör. Vad det betyder för yrkets framtida lönesättning när ens roll och kompetens inte används på rätt sätt?

  8. Hej
    Intressant att läsa era tankar som kommunikatörer. Jag sitter på arbetsgivarstolen och har precis anställt en kommunikatör till vårt företag, en mindre arbetsplats med 7 anställda.
    Jag förstår era tankar om kommunikatörens kompetens, men på ett litet företag är alla anställda enmansorkestrar som (förhoppningsvis ) spelar samma låt. Jag som VD ansvarar exempelvis för att källsortering funkar, vilket innebär att transportera pappers- och plastkärl till återbruket och tömma dem. Är det då för mycket begärt att skriva i en annons att en kommunikatör gärna får ha fler strängar på sin lyra än att bara kunna skriva korrekt?
    Som arbetsgivare köper man 40 timmar per vecka av en arbetstagare. Det är företagets behov som måste styra tjänstens utformning. Väldigt få små företag har behov av en kommunikatör på heltid om man måste begränsa arbetsuppgifterna enligt era inlägg. Eller är det så att en kommunikatör är för fin för att arbeta på en arbetsplats utan kommunikationsavdelning?
    Nä, allvarligt skämtat, när vi anställde vår kommunikatör (som är fantastisk) så gjorde vi en speciell på vilka arbetsuppgifter vi har behov av att köpa in. Sedan funderade vi på vilken yrkeskategori som passade bäst in på våra behov, och valet föll på en kommunikatör.

    Jag säger inte att era resonemang är felaktiga på något sätt, men jag tror att det är viktigt att man tittar på tjänstens utformning från både arbetsgivar- och arbetstagarperspektiv. Som arbetsgivare vill man ha en kompetent medarbetare för de viktigaste arbetsuppgifterna. Då är man också medveten om att kringliggande arbetsuppgifter utförs men man kanske inte kan ha samma förväntan på topp notch kvalitet på leveransen.

    Vill man uteslutande utföra de arbetsuppgifter som man är utbildad för så är antalet lediga tjänster väldigt begränsat, och dessutom skulle en kommunikatör endast kunna jobba på stora arbetsplatser. Vi småföretagare har inte råd att pinka in revir. Vi behöver drivna människor, som tar ansvar och initiativ, ser vad som behöver göras – och gör det. I min värld är inte driven samma sak som att vara snabb, det spelar ingen roll hur snabbt man springer om man springer åt fel håll.

    Annika raljerar över korkade arbetsgivare som inte vet vad de söker. Om jag nu skall raljera och vara lite elak tillbaka så finns det många arbetslösa kommunikatörer. Kan det vara så att de inte förstår hur arbetsgivarna tänker, och vilka behov man har som arbetsgivare?

    Det är arbetsgivarens behov som styr tjänstens utformning. Det är kanske dags att komma ut ur bubblan och se hur verkligheten faktiskt ser ut!! 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s