Enmansorkester sökes – till omöjligt uppdrag?

Foto på Annika Schlegel Åberg

Annika Schegel Åberg, kommunikatör, råder arbetsgivare som söker nya medarbetare att fundera över vad de verkligen behöver istället för att efterfråga efter en enmansorkester.

GÄSTINLÄGG | Ibland sitter jag och skummar igenom olika rekryteringssidor med platsannonser inom kommunikation. När jag ser de profiler som söks slår det mig att det måste vara relativt få personer som faktiskt motsvarar profilen. Ändå vet jag att det inte sällan är åtminstone 150 sökande till varje befattning, varav många alldeles säkert är mycket kompetenta och välmeriterade.

Platsannonserna är ofta fyllda med adjektiv. Även som erfaren och bred kommunikatör kan man känna tveksamhet kring de roller som beskrivs. Men trots dessa adjektivrika annonser så undrar jag om arbetsgivare ibland inte missar viktiga egenskaper och erfarenheter.

Det finns ett antal begrepp som återkommer i stort sett i varje annons – oavsett tjänst. Självgående och driven till exempel. Inte helt sällan plussas det även in lite av varje i tjänsten – som ofta inte har med kommunikation alls att göra.

Att kommunikatören bör vara självgående är inget konstigt. Det kan man rimligtvis förvänta sig av de flesta seniora yrkesroller. Begreppet ”driven” stör mig däremot. Inte för att jag inte är driven. De flesta som arbetat med mig vet att jag ofta stretar mig i den kommunikativa riktning som jag tror är rätt.

Jag gillar inte begreppet driven eftersom det är något snabbt över begreppet. Med 16 års erfarenhet från olika kommunikativa roller menar jag att det mest lyckosamma ofta är att vara lyhörd, inlyssnande, klok – och ibland rent av långsam. Då lyckas man oftast bättre de gånger man måste vara snabb och fatta snabba beslut. Men i platsannonser står det nästan aldrig att man ska vara just det – inlyssnande, lyhörd och ibland eftertänksam. Nej, kommunikatören ska ge snabba råd i en snabb tid. Ibland önskar jag att alla lugnade sig och faktiskt fattade mer långsamma beslut, i många sammanhang.

Nu ska kommunikatören inte bara vara självgående och driven. Ett antal kollegor i branschen har erfarenhet av att kommunikatören förväntas vara expert på publikationer, webb, sociala medier, event, marknadsföring, hela Adobe CS (hur stort som helst), copy, ha kunskap inom HTML och CSS, samt ha ett stort nätverk av journalister. Jag har säkert glömt något. Dessutom ska man vara en prestigelös lagspelare, samtidigt som man ska kunna arbeta oerhört självständigt. Förutom att vara driven ska man också vara hungrig – men med integritet.

Vad ska då vi, dessa monstermänniskor som förväntas söka, göra? Ja, det är nästa hake. Väldigt ofta eftersöks en specialiserad kommunikationsstrateg med mycket operativt ansvar. En strateg som ska utveckla alla kanaler – de analoga och de digitala, göra tidningar, producera trycksaker, stötta ledningen och så vidare. Det ska sägas att många av oss enmansorkestrar roddar det här riktigt bra på de arbetsplatser vi är på. Men det finns också mycket annat som behöver skötas. Därför eftersöks ofta en profil med ytterligare yrkeskompetenser.

HR är vanligt. Och kunskap i ekonomi. Inte helt sällan ligger det dock gömt i prestigelösa ”administrativa uppgifter”.

Att döma av detta verkar många söka en kreativ, driven, flexibel, självgående, operativ AD, copy och kommunikationssuperstrateg, som samtidigt ska vara sekreterare i diverse sammanhang. Allt i ett – som ett kinderägg – med choklad på.

Den typen av multiannonser får mig att känna att företaget eller organisationen söker en slask – där man kan lägga lite av varje som organisationen behöver hjälp med. Och förstår mig rätt – administrativa uppgifter förekommer ju i alla jobb som innefattar en kontorsstol. Har man budget måste man till exempel kunna redovisa den och äska pengar. Man ska kunna göra dragningar som är relevanta osv. Men när man ska administrera andras administration – och samtidigt vara en lysande kommunikatör. Tja – det är för mig en omöjlig ekvation som skriker ”kom till oss och bränn ut dig”.

Om jag ska skicka med en tanke till dig som eventuellt söker en kommunikatör. Prova att bara lyfta fram det nödvändiga (formalian). Och vänd på perspektivet. Vad har de jobbsökande i sina CV:n som du verkligen saknar och behöver? Du kanske blir överraskad och förvånad över det val du gör. Du kanske behöver en förste fiol eller en dirigent som får orkestern att arbeta i samma riktning. Så att CEO, ledningsgrupp och styrelse kan komponera nästa del i företagets utveckling. Eller så behöver du just nu en riktigt duktig cellist som spelar på ett helt unikt vis – som inte någon av dina andra cellister gör. Oavsett vad – sök inte en Enmansorkester. Eller i alla fall inte ett Kinder-ägg. Det blir inte bra för någon. Varken för er eller den som söker.

/ Annika Schlegel Åberg
Kommunikatör

Vill du också gästblogga?

Håller du med eller har du ett annat perspektiv? Sveriges Kommunikatörer tar löpande emot gästinlägg. Hör av dig till Katarina Ljungdahl, ansvarig digitala kanaler.

Tänd lägereldar 2016

andris

Andris Zvejnieks är senior konsult på Stratvise AB och aktuell som nätverksledare för Sveriges Kommunikatörers nätverk för kommunikationschefer.   

GÄSTINLÄGG | Idag kan vi nå ut till otroligt många människor, var som helst och när som helst. Det är förstås inget mindre än en teknisk revolution. Paradoxalt nog bidrar den fantastiska möjligheten till nya problem. Ett är att det har blivit svårare att verkligen nå fram till andra människor på riktigt.

Vi är generösa med våra likes och snabba kommentarer och dras till den bekräftelse som sociala medier är så bra på. Men till vilket pris?

Professor Sherry Turkle vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) varnar för att vi, när vi kommunicerar i digitala medier, vänder vår uppmärksamhet mot tekniken i stället för mot varandra. Vår förmåga till empati minskar och detta sker i tider då vi verkligen behöver kunna känna empati. Som det ser ut idag kommunicerar vi mer än någonsin, men vi för allt färre riktiga samtal, menar Sherry Turkle.

Kommunikation betyder bokstavligen att göra gemensamt. Vad krävs för att skapa kommunikation som gör att vi möts i förståelse för varandras perspektiv?

Är det dags att åter tända lägereldar? IRL (in real life) på internetvärldens språk. Värmande, sprakande lägereldar som stimulerar oss att avspänt mötas öga mot öga. Lägereldar som får oss att lyssna intresserat och att själva bli lyssnade på.

På våra arbetsplatser är det förstås svårare att tända eldar, ja ofta direkt olämpligt. Men tänk om vi i våra vanliga arbetsmöten kan skapa något av det som gör kommunikationen kring den fysiska lägerelden så avspänd, så bra? För att nå fram på riktigt behöver vi mötas.

Jag vill hävda att ju mer vi lyckas återskapa lägereldens tillitsfulla närhet och vi-känsla i vår kommunikation, desto effektivare kommer vi att nå fram till varandra. Detta samband är något jag valt att kalla Lägereldsfaktorn.

Se framför dig hur jag nu tänder en virtuell lägereld.

Välkommen kring den till en diskussion om lägerelden som inspirationskälla och hur vi kan skapa effektiv kommunikation i detta nya kommunikationslandskap!

En början kan vara att du funderar över: Vilka lägereldar minns du? Vilka goda samtal minns du där? Hur kändes det att sitta kring elden? Vad kännetecknade de samtal som fördes där? Hur kan vi föra över dessa kvaliteter till våra samtal på jobbet?

/ Andris Zvejnieks
Senior konsult på Stratvise AB och tidigare kommunikationsdirektör i bland annat SAS Sverige och Systembolaget

Exklusivt nätverk för kommunikationschefer

Den 12 januari startar Sveriges Kommunikatörers exklusiva nätverk för kommunikationschefer, där Andris Zvejnieks är nätverksledare. Det finns fortfarande möjlighet att delta i nätverket. För mer information, kontakta Martina Brandt, martina.brandt@sverigeskommunikatorer.se.