Kommunikationens viktigaste bidrag: Rimlighet, resonlighet – ’reasonableness’

kemi

GÄSTINLÄGG | Hur bidrar kommunikation till organisationens verksamhet? Vari ligger den interna och externa kommunikationens värde? De här frågorna har länge sysselsatt både forskare och praktiker i kommunikationsbranschen och svaren varierar. Vissa hävdar att kommunikationens kärna är att skapa relationer, handlingsutrymmme eller ett gott anseende. Andra menar att kommunikation bidrar till att skapa legitimitet, motivation, sammanhållning och så vidare. Trots många värdefulla bidrag och kommunikationens allt mer självklara plats i många organisationer kvarstår dock frågan om kommunikationens egentliga värde och bidrag till organisationers kärnverksamhet och effektivitet.

Detta blir tydligt inte minst när man i skrifter som exempelvis The Stockholm Accords och The Melbourne Mandate försöker att definiera vad en kommunikativ organisation är. I dessa sammanhang spirar en flora av  nära nog orealistiska ideal och förväntningar på vad kommunikationen ska åstadkomma. Avsikten är självklart god, att peka på de strategiskt viktiga områden där kommunikationen bör tas i beaktande. Risken är inte desto mindre att effekten blir den motsatta, nämligen en ännu otydligare bild av kommunikatörernas verksamhetsområden, kompetenser och faktiska bidrag till de organisationer och samhällen där de är verksamma.

Inom ramen för forskningsprojektet Den kommunikativa organisationen ställer vi därför frågan om det inte är hög tid att att skapa en något mer nyanserad bild av kommunikationens syfte och bidrag.

Vi menar att ett möjligt sätt att göra detta är att sluta försöka stöpa kommunikationsfunktionen i samma endimensionella form som exempelvis management-logiken utgår från.

Kommunikationsfunktionens bidrag bör i stället ses i ljuset av den flerdimensionella kompetens som krävs för att hantera och fatta beslut när man arbetar med komplexa, sociala relationer.  De här tankarna finner stöd hos bland annat antropologen David Graeber. Graeber menar att förmågan att göra rimliga avväganden i situationer med i viss mån motstridiga krav är mycket värdefull men förbisedd i en tid då de flesta områden i organisationer domineras av en ”rationell” logik som utgår från ett enkelt förhållande mellan orsak och verkan.

Vi hävdar inte att denna flerdimensionella förmåga, som Graeber kallar för ’reasonableness’, är unik för kommunikatörer. Dessvärre finns det inget svenskt ord som riktigt täcker innebörden av  ’reasonableness’ men rimlighet och reson är närliggande termer. I själva verket handlar detta om en grundläggande social kompetens som vi praktiserar hela livet, ett förhållande som också bidrar till den otydlighet som omger kommunikatörens yrkespraktik.  Trots det menar vi att förmågan att väga samman flera, ibland motstridiga, dimensioner och intressen på ett sätt som skapar en sund balans i och kring organisationer är ett av kommunikationens mest värdefulla bidrag och grunden för definitionen av en kommunikativ organisation.

/Fil.dr Howard Nothhaft & Fil.dr Sara von Platen, Institutionen för strategisk kommunikation, Lunds universitet, forskare i projektet Kommunikativa organisationer

4 reaktioner på ”Kommunikationens viktigaste bidrag: Rimlighet, resonlighet – ’reasonableness’

  1. Posten får mig att tänka på två saker. Den första delen är otydlig för där det står ”kommunikation” så avses sannolikt kommunikationsfunktionen. Kommunikationsfunktionen kan sannolikt inte ha ansvar för det fundamentalt grundläggande för mänsklig existens som kommunikation är. Utan kommunikation ingen mänsklighet. Och i dessa avseenden kommer jag att tänka på sociologen Johan Asplunds arbeten.

    I del 2, kan inte ordet ”omdöme” användas?

    • Tack för din kommentar. Det stämmer att vi primärt, men inte enbart, avser kommunikationsfunktionen. Vi har dock valt att inleda denna diskussion i en något mer generell mening utan att avgränsa kommunikation till något som enbart kommunikatörer sysslar med. Det du därefter påpekar, att kommunikationsfunktionen inte kan vara de enda som besitter en unik kommunikativ kompetens i termer av ”reasonableness” eller omdöme är i själva verket vår huvudpoäng. Detta är något som vi alla besitter i någon mån och denna omständighet försvårar för kommunikatörer/kommunikationsfunktion att hävda sin kompetens som något särskiljande och unikt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s