Är kommunikationsavdelningen en omöjlig konstruktion?

GÄSTINLÄGG | Om alla är kommunikatörer, vad betyder det för kommunikationsavdelningens vara eller inte vara? Kan en central kommunikationsavdelning verkar fylla de behov av kommunikationsstöd som organisationer har idag? Är det verkligen rimligt att särskilja kommunikationen från det som ska kommuniceras? De frågorna når mig i olika former med jämna mellanrum.

Ett svar är att eftersom det bara är kommunikatörer som är proffs på kommunikation som behövs fortfarande kommunikationsavdelningen, men kanske i en något annan form. Vi silvertejpar lite här och skruvar lite där. Ett helt annat svar är att konstruktionen spelat ut sin roll – det är helt enkelt inte rimligt att skära verksamheten på det sättet. HR-avdelningar, sakavdelningar, marknadsavdelningar och så vidare arbetar alla med kommunikation och att inte bejaka det är att bygga in en struktur som rejält hämmar verksamheten. Kommunikatörens roll i framtiden är då kanske snarare coachen eller teknikspecialisten?

Vad är då sant? Som så ofta kanske det är både och? Och lite till? Det som däremot slår mig är hur lite av experimenterande jag ser. Hur få som gör annorlunda i mer än detaljer och hur många som ser sakernas nuvarande ordning som naturlagar.

Så berätta för mig! Varför gör vi alltid på samma sätt? Vad är hindren som gör oss inkapabla att hitta nya vägar? Eller berätta ännu hellre för mig att jag har fel – att ni visst experimenterar.

/ Jimmy Mannung
Förbundsstyrelseledamot DIK – det kreativa facket

8 reaktioner på ”Är kommunikationsavdelningen en omöjlig konstruktion?

  1. Tack för ett intressant inlägg som tar upp en viktig fråga! 😛
    Jag tror att kommunikationsavdelningar, åtminstone inom offentlig sektor, följer högsta ledningens lag. Ofta innebär det att man inte får göra annat än silvertejpa och skruva, möjligen leka tekniksupport också.
    I den bästa av världar skulle kommunikatören jobbar mer proaktivt och strategiskt samt rådgivande. Alla i en organisation/på ett företag är nämligen inte kommunikatörer – även om de flesta jobbar med kommunikation.

    För att svara på din fråga: hindren är alltför ofta ledningar som vill att vi följer deras minsta önskan – vilket medför att vi då inte får tid över till det vi (också) borde göra.
    Jag skulle också vilja se ett bättre och mer genomtänkt arbete med sociala medier. Det är otroligt spretigt idag och det är ganska vanligt att det inte finns riktlinjer för hur man sköter och vad jobbets t ex Twitterkonto ska användas till…

  2. Alla är inte kommunikatörer men alla kommunicerar. Kommunikatörer, i rollen faciliterande rådgivare borde verka överallt hela tiden där det ropas efter eller behövs stöd för kommunikation. Risken med ”avdelning” är att kommunikatörerna är där och inte hos behövande.

  3. Hej! Jag blev glad när jag såg ditt inlägg! I Norrköping har vi sedan september centraliserat all Kommunikation. Kommunikatörer, webb, press och strateger sitter tillsammans i ett öppet landskap. Våra uppdrag kommer utifrån och vi leder och fördelar arbetet tillsammans. Sedan förvandlingen har vi tillsammans gjort en fantastisk resa för kommunen som inte hade varit möjlig om inte detta hade genomförts. Allas kompetens har kommit till stor nytta för alla verksamheter. Vi är också imponerade av det resultat som gjorts på så kort tid av alla inom Kommunikation. Det här skulle jag kunna skriva mycket mer om men jag hälsar alla välkomna till Norrköping och få del av hur vi jobbar centralt tillsammans med nästan alla 10 000 kollegor inom kommunen och andra kommunala bolag. Hälsningar Louise Flygt
    Kommunikationsdirektör.

    • Jätteintressant upplägg Louise. Vilka roller är det som sitter tillsammans? Du skriver strateger – är det kommunikationsstrateger eller strateger i form av utvecklingsledare, näringslivsstrateg etc?

  4. Tack för era reflektioner! Tycker det är där med orden och dess betydelse är intressant. Skulle ju också i ett avseende säga att alla inte är kommunikatörer men samtidigt är det ju tydligt i hur orden används på ett sätt som öppnar upp för att priser för kommunikatörer sällan vinns av kommunikatörer osv. Och egentligen kanske det inte gör så stor skillnad om målet är att våra organisationer ska nå ut på bästa sätt (och prata internt på bästa sätt). Att vissa att vi är oumbärliga snarare än att prata om det.

  5. Tack för ditt inspel. Jimmy! Du sätter verkligen fingret på något som kanske är ett paradigmskifte. Självklart måste budskapen i kommunikationen hänga ihop, men innebär det då också att kommunikatörerna ska placeras i en liten verkstad tillsammans? Mitt svar är – både ja och nej. I en kommunikatörs uppdrag kan finns mer generella uppgifter som att språkgranska utkast på texter, att jobba med kampanjer eller att bidra med kommunikationshjälp i ett kortare projekt. Här behövs en generell kompetens i språk, att bedriva kampanjer respektive att nå ut med ett budskap i ett avgränsat sammanhang. Även uppdrag som att samordna kommunikationen från en webbplats tänker jag med fördel placeras centralt i organisationen.
    Men så finns det en annan typ,av kommunikatörer som jobbar med att driva budskap långsiktigt inom ett område. Det kan vara en organisations politik, avtalsfrågor eller motsvarande internt där det handlar om kommunikation från ledningen. De kommunikatörer som driver kommunikationen på ett ämnesbaserat sätt är jag övertygad om gör jobbet bäst genom att organisatoriskt tillhöra själva gruppen som arbetar med frågorna.
    Så sammanfattningsvis finns det inte en lösning utan flera;-) Hälsar Cilla, ansvarig för ledningskommunikation på Unionen

  6. Hej,
    Intressant inlägg. Jag tycker att man i sann innovativ anda skulle göra ett tankeexperiment. Vad skulle hända om du tog bort kommunikationsavdelningen helt och alla kommunikatörer? Om du inte hade en kommunikationsavdelning, på vilket annat sätt kan kommunikationsverksamheten drivas om kommunikation är centralt? Alltså, ingen kommunikationsavdelning och inga kommunikatörer.
    Det är ju ett mantra att varje organisation ska ha en kommunikatör och gärna en kommunikationsfunktion. Kommunikatören ska sitta i ledningsgruppen. Men är det en självklarhet? Mycket av den kommunikation som förväntas produceras med denna organisatoriska konstruktion är så mycket mer beroende av 1) den individuella förmågan och kompetensen hos kommunikatören 2) Motsvarande hos främst chefer i organisationen, och andra funktioner som möter organisationens intressenter.
    I mina mörkaste stunder kan jag leka med tanken att organisationer skulle kommunicera så mycket bättre om det inte fanns en kommunikationsavdelning. Kan det vara så att kommunikationsavdelningen förlamar organisationens utveckling till att kommunicera effektivare? Strategiskt kommunikationsarbete riskerar att utgå från att all kommunikation sker via ord, budskap och profilerande styrd kommunikation. Självklart är detta en tokig tanke. Mindre tokig är tanken att kommunikationsavdelningen sannolikt inte har förmåga att förnya sig, sitt arbetssätt och roll i organisationen. I själva verket är det individernas beteende som kommunicerar och därmed organisationens agerande som betyder mest, inte kommunikationsavdelningens konstruktion och arbete. Framtidens kommunikationsavdelning är inte en avdelning. Det är en kompetens som är inbyggd i organisationens nyckelfunktioner. Självklart finns det en mängd professioner som med i sitt yrke rattar olika kanaler, men de finns inte med självklarhet centraliserade till en kommunikationsavdelning. På samma sätt som rådande affärsmodeller ifrågasätts av t ex den framväxande kollaborativa ekonomin som drivs av den digitala teknikutvecklingen, så kommer kommunikationsavdelningen att ifrågasättas som funktion i framtidens organisationer, t ex genom krav på ökad involvering av intressenter i genomförandet av verksamhetens kommunikation.

    • Tack för att du delar med dig av dina tankar, Johan! Just sådana tankeexperiment som du föreslog tror jag att vi ska göra mer av, och även om vi inte ska ta bort kommunikationsavdelningarna helt så tror jag ändå att de som av olika anledningar har rätt små sådana avdelningar eller bara enstaka funktioner i dess ställe kan ha stora fördelar i en tid där det rör på sig väldigt fort. Helt enkelt för att stora fasta konstruktioner är bättre på att försvara sig mot förändring och det tar då tid för droppen att urholka stenen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s