Är kommunikationsavdelningen en omöjlig konstruktion?

GÄSTINLÄGG | Om alla är kommunikatörer, vad betyder det för kommunikationsavdelningens vara eller inte vara? Kan en central kommunikationsavdelning verkar fylla de behov av kommunikationsstöd som organisationer har idag? Är det verkligen rimligt att särskilja kommunikationen från det som ska kommuniceras? De frågorna når mig i olika former med jämna mellanrum.

Ett svar är att eftersom det bara är kommunikatörer som är proffs på kommunikation som behövs fortfarande kommunikationsavdelningen, men kanske i en något annan form. Vi silvertejpar lite här och skruvar lite där. Ett helt annat svar är att konstruktionen spelat ut sin roll – det är helt enkelt inte rimligt att skära verksamheten på det sättet. HR-avdelningar, sakavdelningar, marknadsavdelningar och så vidare arbetar alla med kommunikation och att inte bejaka det är att bygga in en struktur som rejält hämmar verksamheten. Kommunikatörens roll i framtiden är då kanske snarare coachen eller teknikspecialisten?

Vad är då sant? Som så ofta kanske det är både och? Och lite till? Det som däremot slår mig är hur lite av experimenterande jag ser. Hur få som gör annorlunda i mer än detaljer och hur många som ser sakernas nuvarande ordning som naturlagar.

Så berätta för mig! Varför gör vi alltid på samma sätt? Vad är hindren som gör oss inkapabla att hitta nya vägar? Eller berätta ännu hellre för mig att jag har fel – att ni visst experimenterar.

/ Jimmy Mannung
Förbundsstyrelseledamot DIK – det kreativa facket

Företagen måste ta sitt ansvar – i ljuset av RO-anmälan mot Misslisibell

Foto på lagbok

Vid användning av bloggare som marknadsföringskanal finns en skyldighet för företaget att se till att bloggaren är tydlig med att det handlar om reklam, skriver Katarina Ladenfors, advokat på Marlaw.

GÄSTINLÄGG | Ni har säkert följt diskussionerna i media gällande den 13-årige bloggaren Lisa Johnson, även kallad Misslisibell, som av Resumé blev utsedd till näringslivets främsta superkommunikatör. Misslisibell har nu anmälts till Reklamombudsmannen (RO) av Sveriges Kommunikationsbyråers ordförande Gustav Martner. Anmälan avser både Misslisibell och modeföretaget JFR.se och har sin grund i att bolaget JFR utnyttjat Misslisibell till att göra produktplacering och så kallad ”smygreklam” av mode- och skönhetsprodukter till andra barn.

Bloggen misslisibell.se har enligt egen uppgift närmare 200 000 besök i veckan och YouTube-kanalen har efter tre år ca 250 000 följare. Detta gör mediet till ett av Sveriges största medier riktade mot barn. Av inläggen att döma är merparten av följarna i Lisas egen ålder eller yngre.

Att utnyttja barn i syfte att göra reklam till andra barn kan givetvis ifrågasättas utifrån flera aspekter både lagligt och etiskt. Företag och organisationer hittar ständigt nya vägar att kommunicera och marknadsföra sina produkter. Det var dock länge sen företagen kunde ursäkta lagöverträdelser under villfarelsen om att vanlig lagstiftning inte gäller på nätet.

I juridisk mening räknas alla under 18 år som barn. Barn anses som en särskilt skyddsvärd målgrupp vid marknadsföring då barn inte har en mognadsgrad som innebär att de kritiskt kan värdera reklam. Detta har medfört att vi inom EU har en särskild bestämmelse som förbjuder direkta köpuppmaningar till barn. Bestämmelsen finns i marknadsföringslagens bilaga den s.k. svarta listan p 28. Även Internationella Handelskammaren ICC:s regler för reklam har etiska bestämmelser som syftar till att skydda barn i samband med reklam.

I detta fall handlar det om produkterbjudanden och tävlingar som förmedlats av Lisa till andra barn i sociala medier.

De nordiska konsumentombudsmännens ståndpunkt om marknadsföring via sociala medier anger i punkten 2.3 att om ”en privatperson tar emot betalning eller andra förmåner för att nämna eller på annat sätt marknadsföra en näringsidkares varor eller tjänster, ska det tydligt framgå att det handlar om reklam, eller att personen har fått betalning eller andra förmåner för att omnämna produkten. Näringsidkaren är skyldig att informera privatpersonen om detta krav.

Oavsett frågan om det är etiskt försvarbart att utnyttja barn som marknadsföringskanal så strider sannolikt marknadsföringen mot marknadsföringslagen och ståndpunkten genom att köpuppmaningar framförs mot andra barn och ingen information framgår att erbjudandena är reklam.

Företag måste ta sitt ansvar! Vid användning av bloggare som marknadsföringskanal finns en skyldighet för företaget att se till att bloggaren är tydlig med att det handlar om reklam. Företagets varumärke står på spel. Olagliga och oetiska åtgärder riskerar att allvarligt skada företagets förtroende hos kunderna. Som företag ska man ha en policy för hur andra får marknadsföra ens produkter och tjänster. Gärna en skriftlig policy som man kan visa upp om tillsynsmyndigheten Konsumentverket knackar på dörren.

Vill du fördjupa dig i hur du kan arbeta etiskt och lagligt med reklam kan jag rekommendera diplomeringen Svensk Kommunikationsrätt – SKR.

Under första modulen, den 14–15 oktober, går vi igenom etiken och juridiken vid marknadsföring. Under Modul 2, den 3–4 november, går vi igenom hur organisationen ska kommunicera lagligt i sociala medier.

/ Katarina Ladenfors, 
advokat på advokatfirman Marlaw

Katarina Ladenfors är ansvarig för tjänsten Fråga advokaten. Som medlem i Sveriges Kommunikatörer har du möjlighet att kostnadsfritt ställa en fråga till Katarina om den kommunikationsjuridik som du brottas med i din vardag.

Ett ansvar som inte går att delegera

SuperkommunikatorI eftermiddag presenterar Resumé tillsammans med Sveriges Kommunikatörer och Unionen Näringslivets 150 superkommunikatörer. Några av personerna på listan är kommunikatörer till yrket men många är företagsledare, entreprenörer, artister eller allmänt kända.

Vi är många som har titeln kommunikatör på visitkortet men vi kan också säga om människor i helt andra yrkeskategorier att de är goda kommunikatörer. Är det bra eller dåligt för professionen?

Om vi ska nå vår vision om kommunikativa organisationer är det viktigt att inte bara kommunikatörer är bra på kommunikation, det måste alla i organisationen vara. Nuförtiden är kommunikativ ett av kriterierna vid rekrytering av chefer och VD:ar. Vi ska vara stolta att kommunikatör är ett positivt epitet som andra också vill vara, oavsett titel.

Det ena utesluter som vanligt inte det andra. Vår profession är ung, och det är naturligt att dess gränser omdefinieras i takt med att yrket utvecklas. Dagens studenter kommer att hinna ha många olika titlar på visitkortet – flera av dem finns inte ens idag – innan de går i pension. Det viktiga är vad vi alla har gemensamt, det vill säga att driva våra organisationer med kommunikation som styrmedel.

Klockan 17 blir listan offentlig. Där finns 150 av alla de människor som bidrar till fler och mer kommunikativa organisationer.

/Cecilia Schön Jansson, VD Sveriges Kommunikatörer