Ett kungarike för en journalist

Media och journalistik är det näst största ämnesområdet i Almedalen trots – eller tack vare – att det försvinner ett journalistjobb om dagen.

Ny forskning från Mittuniversitetet kring mediebevakningen av EU-parlamentsvalet visade att SVT bara ägnade 27 procent av inslagen till sakfrågor, resten åt så kallad spelgestaltning, det vill säga när journalistiken beskriver politiken som ett spel, med opinionsmätningar, maktfördelningshypoteser och så vidare. På ett annat seminarium hos Cision visade en undersökning att 62 procent av journalisterna tycker att de har mindre tid för att göra och granska nyheter.

Det här är, som redan nämnts på flera ställen, ett problem för medierna och journalistiken förstås. Men det är också närmare vår egen vardag som kommunikatörer. Vårt jobb med våra organisationers förtroendekapital blir avsevärt mycket svårare utan en oberoende, högkvalitativ journalistik. Vi tror ju på kommunikativa organisationer, alltså en organisation som per definition bedriver en verksamhet som går att kommunicera i alla avseenden. Men vem ska bry sig om det om det inte finns någon som granskar?

Och även om man når långt ifrån alla genom massmedierna – Jesper Strömbäck pratar om nyhetsundvikare – så är nyhetsvärderingen ändå ett kvitto på  hur organisationen ses utifrån, och att internt förmedla bilden av hur organisationen ter sig utifrån är en av våra viktigaste uppgifter som kommunikatörer enligt forskning från professor Sven Hamrefors.

Hans Gennerud, styrelseordförande i Gullers grupp, uttryckte det klokt på en debatt hos Journalistförbundet (för övrigt en av de mer nyanserade jag någonsin hört i ämnet): ”Problemet är inte professionellare kommunikatörer, problemet är att media inte har resurser att hantera dem”.

Tidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta frågade panelen flera gånger om inte detta är ett samhällsproblem. Jag undrar då vad en menar med samhällsproblem. Jag tror att demokratiska medborgare alltid finner vägar att förbli demokratiska (oavsett om staten i sig får för sig något annat). Om kanalen för dessa vägar är genom journalistik eller något annat fenomen som vi inte kan förutse nu är egentligen irrelevant, även om jag också tycker att det är synd att grävande och specialiserad journalistik inte tycks kunna försörja sig.

Alltför ofta hör jag orden ”samhällsproblem”, ”dialog” och ”samverkan” i Almedalen när en egentligen menar ”det är inte någon som lyssnar tillräckligt på mig och mitt problem”.

Vi tycker alla att det är viktigt med lyssnande. Då måste någon hålla tyst.

/Jeanette Agnrud
kommunikationsansvarig
Sveriges Kommunikatörer

Japp, jämställdhet är stort

Det kommer säkert inte som en överraskning att jämställdhet och feminism är något stort i Almedalen. Vi bidrar själva till det med en live-workshop där vi löser tre jämställdhetsutmaningar i kommunikationsbranschen, med begåvade deltagare som Christina Knight, CD på Ingo, Fredrik Wass, seniorkonsult på Intellecta, Helena Norrman, kommunikationsdirektör på Ericsson, Andreas Drufva, marknadschef på Rättviseförmedlingen och Edel Karlsson Håål, lönebildningsexpert på Svenskt Näringsliv. Här hittar du inspelningen från evenemanget. Ett av de konkreta tipsen var att tala mer om vad en själv och kollegorna tjänar och därmed synliggöra absurda skillnader, något jag berört i en tidigare bloggpost.

Gudrun SchymanJag tror att denna nya populära inriktning är som manna från himlen för politikerna. Då slipper de ta den jobbiga migrationsfrågan utan kan framstå som moderna (män)niskor utan risk att hamna i polemik med Sverigedemokraterna.

Sven Hamrefors forskning om hur man positionerar sig i nätverksvärlden kan appliceras även här. Det gäller att hitta den plats i relation till intressenterna där en är fullständigt oumbärlig, eftersom det då är svårare att byta ut en. Det kräver också att man tydligt kommunicerar sin ideologi. ”First movers” värdesätts allt högre av intressenterna, de som är tvåa på bollen är inte lika intressanta.

Den politiska ringdansen fortsätter.

/Jeanette Agnrud
Kommunikationsansvarig
Sveriges Kommunikatörer

Experimentera mera

På plats i Almedalen blir jag otroligt fascinerad över svenskarnas benägenhet att organisera sig, och bilda en förening kring smala, nischade ämnesområden. Vad sägs om Svensk Flyghistorisk Förening, Njurförbundet eller De Badande Wännerna? Uppenbarligen vill de också uppnå någonting med att närvara i Almedalen.

Sönderslagen bil under Almedalsveckan 2014

Och kommunikationen och aktiviteterna blir allt mer experimentella. Region Västerbotten låter en konstnär göra en gående installation med människor som kör runt växter i barnvagnar, och Etanolpartiet ger folk en slägga att slå sönder en bil med.

Även om seminarieformen med paneldebatter fortfarande är den absolut vanligaste, prövas annorlunda former på lite olika ställen. Resumés Claes de Faire benämner till och med Almedalsveckan som ett labs för innovation.

Det är en del av processen mot kommunikativ mognad, tror jag. Om några år kommer Almedalen att vara en fröjd av god och framförallt måluppfyllande kommunikation.

/Jeanette Agnrud
Kommunikationsansvarig
Sveriges Kommunikatörer