Vi måste prata lite om pengar

Allt kostar, det vet vi. Och vissa saker borde inte kosta något alls. Men paradoxalt nog så finns det tillfällen när trovärdighet kostar pengar.

pengar310Idag är det vanligt att det kostar pengar att få stå på scenen och prata på en konferens eller ett event. Det är ett sätt att täcka kostnaderna när lokaler och personal blir dyrare och publiken priskänsligare.

Ibland är det inlindat. ”Köp en monterplats så får ni tjugo minuter på scenen”. ”Köp en annons så uppmärksammar vi er produkt redaktionellt”.

Följden kan alltså bli en lätt absurd diskussion, där olika intressanta talare bollas upp men förkastas med motiveringen ”de betalar inte”.

Och ja, saker och ting kostar. Men om vi inte kan få saker och ting att gå ihop på annat vis så kanske vi ska låta bli?

I början på mars deltog Sveriges Kommunikatörer på Mediedagarna i Göteborg. Programmet var fullt av sådana köpta scentider – vi var en av dem. Jag berättade det för en journalist som blev alldeles förfärad. Hon menade att då gick ju pengar före det intressantaste programmet.

Och hon har ju rätt. Hur många kloka människor fick inte komma till tals för att de inte kunde pytsa in 10 000 kronor? Dessutom märker publiken det. Det spelar ingen roll hur kloka saker människan på scenen säger, publiken ser igenom att tiden är köpt och därmed, enligt gammal god jantelogik, inte trovärdig. Det är samma logik som föder upprördhet när offentlig sektor köper tjänster av pr-konsulter – pengaflöden är per definition misstänkta.

Problemet löses inte genom att den här typen av transaktioner upphör – inflationen har gått för långt för det (även om en intressant bieffekt skulle kunna bli att vi får färre evenemang och konferenser, vilket i sin tur skulle driva upp besökarantalet på de som blir kvar, vilket i sig kanske skulle stärka kvalitén). Lösningen kan ligga i den gamla kära transparensen.

Vi pratar ogärna om pengar, särskilt mellan kund och leverantör. För att slippa få en pinsam ”jag har inte råd”-konversation ber vi om skriftlig offert och avvisar sedan den (dyrare) varianten med de till intet förpliktigande orden ”vi har valt att gå vidare med en annan leverantör”.

Om vi kunde sluta se på den här pengatransaktionen som något smutsigt som egentligen inte borde förekomma i en utopisk värld där folk jobbar för att göra världen till en bättre plats, skulle fler samarbeten vara lyckliga, tror jag. Fler jobb skulle bli gjorda och bättre gjorda. Och priserna skulle bli verklighetsförankrade om vi vågade tala om vad saker och ting kostar – och om vad vi har råd med.

Vi smusslar och förhandlar, håller på våra kort och låtsas sedan som att vi är bästa polare. Inte konstigt att publiken sviker.

/Jeanette Agnrud
kommunikationsansvarig
Sveriges Kommunikatörer

2 reaktioner på ”Vi måste prata lite om pengar

  1. Intressant och bra att det tas upp. Jag tillhör den där förfärliga typen 😉 som tom talar om för mina samarbetspartners vilken budget jag har, och det är den jag de facto har, det är inget hittepå. Och vet jag inte, säger jag det, och ber då om ett estimat så jag vet om det är genomförbart eller inte. Tycker det är viktigt med en dialog och vi brukar både ha kul ihop och lyckas bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s