Vi måste prata lite om pengar

Allt kostar, det vet vi. Och vissa saker borde inte kosta något alls. Men paradoxalt nog så finns det tillfällen när trovärdighet kostar pengar.

pengar310Idag är det vanligt att det kostar pengar att få stå på scenen och prata på en konferens eller ett event. Det är ett sätt att täcka kostnaderna när lokaler och personal blir dyrare och publiken priskänsligare.

Ibland är det inlindat. ”Köp en monterplats så får ni tjugo minuter på scenen”. ”Köp en annons så uppmärksammar vi er produkt redaktionellt”.

Följden kan alltså bli en lätt absurd diskussion, där olika intressanta talare bollas upp men förkastas med motiveringen ”de betalar inte”.

Och ja, saker och ting kostar. Men om vi inte kan få saker och ting att gå ihop på annat vis så kanske vi ska låta bli?

I början på mars deltog Sveriges Kommunikatörer på Mediedagarna i Göteborg. Programmet var fullt av sådana köpta scentider – vi var en av dem. Jag berättade det för en journalist som blev alldeles förfärad. Hon menade att då gick ju pengar före det intressantaste programmet.

Och hon har ju rätt. Hur många kloka människor fick inte komma till tals för att de inte kunde pytsa in 10 000 kronor? Dessutom märker publiken det. Det spelar ingen roll hur kloka saker människan på scenen säger, publiken ser igenom att tiden är köpt och därmed, enligt gammal god jantelogik, inte trovärdig. Det är samma logik som föder upprördhet när offentlig sektor köper tjänster av pr-konsulter – pengaflöden är per definition misstänkta.

Problemet löses inte genom att den här typen av transaktioner upphör – inflationen har gått för långt för det (även om en intressant bieffekt skulle kunna bli att vi får färre evenemang och konferenser, vilket i sin tur skulle driva upp besökarantalet på de som blir kvar, vilket i sig kanske skulle stärka kvalitén). Lösningen kan ligga i den gamla kära transparensen.

Vi pratar ogärna om pengar, särskilt mellan kund och leverantör. För att slippa få en pinsam ”jag har inte råd”-konversation ber vi om skriftlig offert och avvisar sedan den (dyrare) varianten med de till intet förpliktigande orden ”vi har valt att gå vidare med en annan leverantör”.

Om vi kunde sluta se på den här pengatransaktionen som något smutsigt som egentligen inte borde förekomma i en utopisk värld där folk jobbar för att göra världen till en bättre plats, skulle fler samarbeten vara lyckliga, tror jag. Fler jobb skulle bli gjorda och bättre gjorda. Och priserna skulle bli verklighetsförankrade om vi vågade tala om vad saker och ting kostar – och om vad vi har råd med.

Vi smusslar och förhandlar, håller på våra kort och låtsas sedan som att vi är bästa polare. Inte konstigt att publiken sviker.

/Jeanette Agnrud
kommunikationsansvarig
Sveriges Kommunikatörer

Ska man eller ska man inte lägga ut företagets nyheter i sociala medier?

Jag förvånas över att många företag fortfarande slentrianmässigt publicerar sina vanliga nyheter i olika sociala medier. Det hämmar dialog, engagemang och lojalitet från kunder och följare.

När jag säger så i utbildningssammanhang eller intervjuer möter jag dock ofta ifrågasättanden från kommunikatörer och marknadsförare. Är det inte okej att lägga ut nyheter och pressmeddelanden i sitt flöde? Varför skulle det vara fel? Är det inte bra att vara aktiv och posta det innehåll som redan finns färdigt även på Facebook och Twitter?

Mitt svar är ett tveksamt nja. Visst finns det undantag i form av riktigt intressanta nyheter som fungerar att kommunicera i sociala medier och ibland är det helt rätt att sprida pressmeddelanden på Twitter. Men ofta leder alltför många ”företagsnyheter” till lågt engagemang hos följarna.

Låt mig utveckla lite.

Ibland ställs två olika förhållningssätt emot varandra när det gäller sociala medier:

  1. att kasta sig ut, vara aktiv på många plattformar, testa och inte lägga huvudet i djupa veck innan man kör igång.
  2. att ha en strategi. Ordet strategi är kanske ett av de mest använda orden från de senaste årens konferenser och seminarier om sociala medier. ”Vi måste ha en strategi” har nog de flesta hört mer än en gång.

Det är lätt att se det rimliga i båda förhållningssätten. Visst måste man våga, visst måste man tänka efter. Ofta ställs dessa två dock mot varandra och då blir det konstigt. Jag tror nämligen att vi behöver göra både och. Det är viktigt att testa. Förändringstakten i utvecklingen är hög och det finns inte någon exakt kunskap om vad som fungerar för olika företag och organisationer och på olika plattformar. Att testa är ofrånkomligt.

Men,

  • att testa är inte samma sak som att lägga ut sina vanliga nyheter i ytterligare en kanal. I mina ögon handlar det mer om att det är svårt att bryta gamla vanor än att testa nytt.
  • att ha en strategi är å andra sidan inte samma sak som att ha ett snyggt dokument som säger bra saker. Visst kan man göra ett snyggt dokument, men det viktigaste är att man tänkt igenom vad man vill uppnå och hur man ska göra det. Om man inte vet vad man vill, är det svårt att nå fram. Och om man inte vill ägna energi åt hur målet ska uppnås, minskar sannolikheten för framgång. Det är ganska logiskt och gäller i alla sammanhang.

Det handlar med andra ord inte om att antingen testa eller tänka igenom. Man bör tänka igenom och sedan testa.

Tillbaka till företagsnyheterna; ska man lägga ut dem eller ska man inte lägga ut dem? Kanalen finns ju ändå där och nyheterna är redan producerade.

För ett företag som har en sida på Facebook kan det vara direkt skadligt att lägga ut företagsnyheter om de inte är så intressanta att de får gilla-markeringar och kommentarer. Facebooks algoritm påverkas nämligen av hur många som interagerar med sidans innehåll och korrigerar räckvidden därefter.

Om du ofta lägger ut saker som få av dina följare reagerar på når du alltså färre och färre. Och som Deeped Niclas Strandh påpekar i ett av sina utmärkta blogginlägg så ökar hela tiden konkurrensen på Facebook eftersom mängden innehåll ökar.

Det är rimligt att tänka att detsamma händer även bortom gilla-markeringar och algoritmer. Om ditt företags innehåll inte upplevs som relevant, välformulerat och inspirerar till dialog kanske dina följare uppfattar ditt företag som irrelevant och ointressant.

Då uteblir magin. Få följare delar innehållet vidare och som kommunikatör kan det kännas tröstlöst att fortsätta komma på och publicera innehåll till dina kanaler. Det kan lätt bli en ond cirkel.

Så hur ska ett företag göra?
Framgång i sociala medier bygger på att göra något annorlunda än när man publicerar på webbplatsen, i pressmeddelanden och andra sammanhang. Detta gäller:

  • vad som kommuniceras
  • hur det kommuniceras
  • vem som kommunicerar
  • när det kommuniceras.

Att skapa god kommunikation i sociala medier kräver nytänk (det är ett av skälen till att Sveriges Kommunikatörer har startat en master class för sociala medier. Chefer, och kommunikatörer har stor nytta av att förstå dynamiken i sociala medier så att man kan nyttja deras potential).

1. Sätt agendan utifrån användarnytta
Det som ska styra kommunikationen på respektive plattform är vilken målgrupp ni vill nå och vad de är intresserade av. Vad engagerar era kunder, låntagare, medborgare, medarbetare eller vem det nu är ni vill nå? Vad kan de tycka är intressant och givande?

Om du inte vet svaret, gör en enkel fokusgrupp och ställ varsamt formulerade frågor om vad kunderna vill läsa om, vad de söker för information, vad de tycker är lätt och svårt med att köpa din typ av produkter.

Den som tänker användarnytta kan ofta belönas rikligt och snabbt. För ett par månader sedan träffade jag Johanna Frieberg. Hon är egenföretagare i Nyköpingstrakten och tillhandahåller bland annat stallplatser. Hon berättade om hur hon gick från ett tjugotal webbesökare om dagen till flera hundra när hon publicerade ett inlägg i sin nystartade blogg. Det handlade om hur man ser om hästen är i form eller inte, och delades på Facebook och via hästbloggar för att det var intressant för hästägare och innehöll konkret nytta hur man uppskattar hästens form.

2. Var sparsam med att publicera vanliga företagsnyheter
Det som är viktigt internt är inte alltid viktigt ur målgruppens perspektiv. Utse en ansvarig som får mandatet att sålla. Ställ frågan ”Är detta relevant för dem vi vill nå?” och våga svara nej om det du står i begrepp att publicera kan minska dina följares engagemang.

3. Lägg några minuter på att omformulera
Hitta nya formuleringar till de företagsnyheter och pressmeddelanden som ni trots allt vill publicera utifrån vilken plattform de ska publiceras på. Vad är viktigt i nyheten? Vad kan hjälpa till att förtjäna uppmärksamhet och hur lyfter vi fram det bäst i olika tjänster som Twitter, Facebook och LinkedIn? Ett av mina favoritexempel är när Gröna Lund lade ut sina öppettider häromåret. Enkelt men genomtänkt.

Skärmdump från Gröna Lunds Facebooksida

Skärmdump från Gröna Lunds Facebooksida

4. Tänk ”skapa dialog” i stället för ”lägga ut information”.
Hur formulerar vi den här nyheten så att den kan skapa dialog med våra kunder? Finns det något sätt att involvera följarna i nyheten, till exempel be om hjälp med namnförslag till en ny produkt?

Så tänker jag. Håller du med?

/ Albert Lannerstad, webbstrateg och organisationskonsult

Bygg ett kommunikationssystem

kretskort-bakgrund_649729– Gör som ekonomer och IT-ingenjörer. De har fått oss alla att använda excel och krypa på golvet och koppla sladdar. Få alla i organisationen att göra kommunikation, så kan kommunikatören styra och leda, sa Anne Gregory, brittisk kommunikationsprofessor och ordförande i Global Alliance, när hon var på besök hos oss i Sverige för ett par veckor sedan. Jag tyckte det var klockrent, huvudet på spiken, spot on.

Men hur bygger man en infrastruktur som tillåter just detta? Hur får vi själva modet att släppa taget? Och var ska gränserna gå?

Sven Hamrefors var inne på det här redan i sitt forskningsprojekt för sex år sedan, i den roll han kallade systembyggaren som en av fyra roller som kommunikatören skulle ta för att driva sin organisation att utveckla sin kommunikativa förmåga. Det handlar kortfattat om att designa processerna i en organisation så att kommunikationen integreras.

Jag vill tolka det som att vi ska bygga rutiner, metoder och processer som gör att alla kan kommunicera. Många av oss gillar mallar och här handlar det om alla mallars moder: Den Stora Kommunikationssystemsmallen. Givetvis tillsammans med en kommunikationsplan som får alla att fatta vad – och hur – de ska göra.

När jag försöker hitta en adekvat synonym till system som känns mera, ja… kommunikation, så haglar ingenjörsreferenserna: kopplingsschema, flödesprocess, blue print…. Det gör kanske inget att vi lånar lite från deras vokabulär. De har ju trots allt format det mesta av den arbetsvärld vi alla verkar i, det får väl ändå ses som ett mått på framgång.

Det här är inte gjort i en handvändning och det kommer säkert att göra lite ont. Några kommunikationschefer jag talat med vittnar om förvirringen som uppstår i organisationen när kommunikationsavdelningen plötsligt inte längre hjälper till att göra broschyrer och power-point-bilder. Men det är vad jag tror måste till för att vi ska få uppleva en i sanning kommunikativ organisation, som det dessutom blir mycket roligare att jobba i som kommunikatör.

Jag säger inte att vi ska sluta göra kommunikation. Liksom ekonomer kommer vi fortfarande att behöva syssla med ekonomi, det faktiska producerandet, men lika mycket kan vara en naturlig del av alla medarbetares vardag, precis som budget och kostnadsuppföljning är en del av vår vardag.

Hur har du gjort? Vill du dela med dig av ett system, det stora eller det lilla? Kommentera eller mejla oss!

/Cecilia Schön Jansson
VD
Sveriges Kommunikatörer