Tillbaka till framtiden

bruceJag är på Mediedagarna i Göteborg och har just kommit ut från Bruce Dickinsons föredrag ”How to turn customers into fans”. Bruce är en intressant renässansmänniska att lyssna på. Han pratar om hur viktigt det är att inte tänka på sina kunder som kunder, eftersom de då kan lämna dig. Istället ska du tänka på dem som fans. ”Don´t give them crap with your name on it” är den kärnfulla slutsatsen.

Meg är fullt av kärnfulla slutsatser, twittervänliga oneliners och snabba analyser. Jag använde själv några av dem när Sveriges Kommunikatörer bjöd in till samtal på temat ”Fem kommunikatörer är fler än fyra journalister” i förmiddags (tyvärr strulade tekniken så det finns inget bevarat för eftervärlden). Det är många som fokuserar på framtiden. Hur ska det gå? Vem vinner valet? Varför kommer de att vinna valet? Kommer Facebook att dö?

Jag tycker vi har tillräckliga problem med nuet. Eller rättare sagt; tidsperspektivet. Själv har jag svårt att veta om något hände för tre år sedan eller tre veckor sedan. Eller om det jag håller på med just nu i själva verket händer om tre månader. Alltför ofta den senaste tiden har jag varit så fokuserad på något som har hänt eller ska hända att jag missat det som händer just nu. Och när jag går hem från jobbet kan jag inte omedelbart komma ihåg vad jag gjort, fast jag vet att det varit fullt upp.

MegAlla som gjort planer vet att det är lika viktigt att göra en plan som att hiva den över bord när verkligheten inte stämmer längre. Detta påpekade också Per Schlingmann idag när han pratade om att ett säkert sätt att förlora valet är att hålla sig till planen. Och att utvärdering är A och O, fast vi vet att det är livsfarligt att dra för stora växlar på enkätsvar där bara hälften svarat och då uppgett att lokalen var för kall och maten inte tillräckligt god.

När blev vi så ängsliga att vi letar järtecken och konsulterar sibyllor varje vaken stund? Vi har åtminstone hållit på så länge att jag inte kan minnas att det varit annorlunda. Och absolut tillräckligt länge för att jag ska undra om vi inte kommer att komma längre. Kanske ligger det helt enkelt i människans natur.

ängslig (adjektiv)

  1. (lätt) rädd, som känner oro för obestämda faror

Källa: Wiktionary

Kommunikation, oavsett om den kommer från media eller en organisation, kommer aldrig att vara trovärdig eller relevant om den är ängslig. Ängslig kommunikation bevisar det kunderna (som inte är fans) redan vet – att inte ens de som står bakom budskapet tror på det.

Motsatsen till ängslig är inte modig – särskilt inte den sortens modig som en del byråer brukar önska – ”vi vill att kunderna ska vara modiga!” – för det är också en sorts ängslan.

Det blir också extremt tråkigt att gå till jobbet.

Vi letar efter det magiska receptet. Vi hoppas att någon ska ge oss en uppenbarelse. Antingen är det fullständigt hopplöst, eller så hoppingivande att vi fortsätter att leta. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket.

/Jeanette Agnrud
kommunikationsansvarig
Sveriges Kommunikatörer

Fem punkter för morgondagens kommunikatör

Jag får väldigt ofta frågor om hur framtiden kommer att bli. Från studenter, som snart ska ut i arbetslivet och vill vara väl förberedda, och från yrkesverksamma, som vill hänga med.

Från min horisont ser jag fem saker som vi behöver ha koll på.

  1. Ett starkare engagemang och ökad kunskap om affären och verksamheten. I en ledningsgrupp är det självklart att du har din specialistkompetens; det du förväntas bidra med är att tillsammans med övriga ledare driva verksamheten framåt. Näst efter kommunikationsutbildning är ekonomutbildning vanligast bland våra medlemmar. Det är en intressant utveckling men är det ett tecken på att den utbildning som är vanligast i dag bland våra medlemmar, medie- och kommunikationsvetenskap, behöver utvecklas och också omfatta kunskap i marknad och ekonomi?
  2. Ansvar. I takt med att kommunikation kommer in i fler och fler processer har ansvaret för olika områden utökats. Marknadskommunikation och varumärke är idag är en självklar del av kommunikationsfunktionen. Men var ska vi dra gränsen? Jag tror att samarbete är självklart men integrering med nya områden inte lika självklart. HR, IT, CSR och kommunikation är för stora och viktiga områden för att fösas ihop i en verksamhet. Risken är att alla områden vattnas ur och blir lidande på grund av bristande kompetens och engagemang. Om vi ska driva organisationen att förbättra sin kommunikativa förmåga måste detta ses som en egen funktion.
  3. Att organisera sin kommunikationskompetens optimalt är en annan utmaning när organisationer får mer flytande former och relationer i den nya nätverksvärlden. Är det effektivt att ha gränser mellan intern, extern och marknadskommunikation? Hur ska kommunikatörerna samverka med andra områden? Fördelarna med centraliserad kontra decentraliserad organisation kommer fortsätta att debatteras men nu känns frågan outsourcing av viss verksamhet lite hetare.
  4. Jämställdhet. Bland våra medlemmar är 78% kvinnor som dessutom betalas sämre än deras manliga kollegor. Eftersom de traditionella kommunikationsutbildningarna domineras av kvinnor är det dags att börja leta efter grabbarna på andra ställen och vara modig nog att anställa dem som har en annan bakgrund än den vi vanligen eftersöker i platsannonsen, – ett resonemang som även kan appliceras på hela mångfaldsfrågan, både ur ett kompetensperspektiv men även ett mänskligt. Vi har en yrkesroll som håller fanan högt på många andra områden, det är dags att vi anstränger oss och tänker annorlunda. Vi har alla förutsättningar.
  5. Kontinuerlig kompetensutveckling. När omvärlden och yrket förändras fort gäller det att hänga med. Och det räcker inte att gå en kurs någon gång vart tredje år. Vi måste få en mer holistisk och långsiktig syn på kompetensutveckling, kunskap och framgång, där både organisation och individ gynnas. Jag saknar fler kommunikationschefer som engagerar sig i både sin egen och sina medarbetares kompetensutveckling, och tar ett helhetsgrepp på den totala kompetensförsörjningen.

Vi har kommit långt för att vara ett så ungt yrke. Vi har uppnått så mycket; nu gäller det att förvalta och utveckla det. Och när vi ändå pratar om framtid; vänta inte. Den började igår.

/Cecilia Schön Jansson
VD Sveriges Kommunikatörer