Sammanfattning eller inte från #almedalen

perspeakerscamilla

Imorgon tar vi den blå opeln, våra roll-ups och åker hem till vårt vanliga kontor i Stockholm. Det har varit en helt fantastisk vecka med fullsatta seminarier och många bra möten med både medlemmar och andra.

Så långt allt väl för en medlemsorganisation som varit i Almedalen. Funderade både länge och väl på hur jag skulle reflektera och sammanfatta de gångna dagarna, men upptäcker att det inte går. Antingen för att det sagts förut, eller för att intrycken är så motsägelsefulla och det vi upplevt inte nödvändigtvis delas av resten av de 20 000 besökarna, utan formats av våra egna förväntningar och det lilla kluster vi rört oss i. Det finns inte ett Almedalen, som kloka Annika af Trolle sa tidigare ikväll. Det finns många.

Så här har det sett ut från min horisont:

  • Massor av snack om hållbarhet – och inte på ett flummigt sätt från de förväntade aktörerna, utan med pondus och skärpa från näringslivet. Hoppfullt.
  • kaffeMassor av snack om mångfald och integration – och inte på ett flummigt sätt från de förväntade aktörerna, utan med pondus och skärpa från näringslivet. Hoppfullt.
  • Makten, de som granskar makten och de som hjälper till att kommunicera makten verkar alla vara vit medelklass från trädgårdsstäder i närförort till Stockholm. Inte så hoppfullt.
  • Massor av snack om journalistik och pr och gränslandet däremellan – från de förväntade aktörerna. Men så ska det nog vara.
  • Massor av intellektuell stimulans från kloka människor på gott humör som säger smarta saker – jag hoppas att vi var några av dem men framförallt är jag glad över att så stor del av de 20 000 gett mig detta. Helt gratis. Tack.

dawit

Bra länkar från veckan

Maktministeriet – har podcastat från början av veckan, lyssningsvärt.

Karin Adelskölds twitterflöde – roligast och träffsäkrast i Almedalen. Och övriga landet.

Makthavare – för politiken bakom politiken.

Retorikiska – för retoriska analyser.

#sittmeddawit – för att pressfrihet är viktigt.

 Sveriges Kommunikatörers Bambuserkanal – för inspelningarna av våra arrangemang Pecha Kucha om hållbarhet, Skaffa dig estradpondus i Almedalen, Man får luras i PR! och Att kommunicera i offentlig sektor.

Vad är din upplevelse?

/Jeanette

Tack till (utan inbördes ordning):

Camilla Eriksson

PR of Sweden

Dagens Opinion

Ylva Skoogh

Nowa kommunikation

Per Furumo

Ann Jönsson Lindström

Riksutställningar

 

Kommunikatörens samtida utmaning

IMG_3682Under veckan i Visby har vi fått många frågor om kommunikatörens framtida utmaningar. Alla vill så klart se in i framtiden, vilket är omöjligt. Men vi kan ändå se två problemställningar, som påverkar kommunikatörerna just nu, och därmed deras möjligheter att utföra ett gott jobb framöver.

Det första problemet är arbetsbördan. Alla har helt enkelt väldigt mycket att göra. Vi har fått det vi ville; vi är inne i processerna – alla processerna – tidigt, vi involveras till höger och vänster och vi får utökat ansvar inom en rad områden, till exempel HR, marknad, IT och CSR.

Men vilken supermänniska klarar att vara expert på alla de viktiga områdena? För det är det som krävs om man ska ha tillbörlig respekt för den kompetens som krävs för att utföra varje uppdrag. Därför är det förmodligen viktigt att renodla, gå tillbaka till någon slags kärna, utan att för den skull tappa kommunikationsaspekten i processerna. Det blir snarare vår uppgift att säkerställa att den finns med utan att vi fysiskt måste sitta vid bordet. Bygga system, och släppa den egna kontrollen.

Det andra problemet hänger delvis ihop med det första. Vårt arbete och våra metoder förändras och utvecklas så snabbt att det gäller att hålla sig uppdaterad om det senaste inom yrket. Men kommunikatörer kompetensutvecklar sig inte lika mycket längre, åtminstone inte i traditionell bemärkelse. Att vila på tio, femton, tjugo år eller i vissa fall ens fem år gamla kunskaper håller inte i längden. Men på grund av tidsbrist, pengabrist eller viljebrist hamnar det inte särskilt högt upp i prioriteringslistan.

Givet att det inte är så lätt att få vare sig tid, pengar eller ork att räcka till är det en överlevnadsfråga om man verkar i det här yrket.

Hur klarar du det utökade ansvaret och kompetensutvecklingen? Dela med dig!

/Cecilia

Den enes död den andres död #almedalen

sr400

Charlie Beckett, medieforskare vid London School of Economics, var inbjuden till Sveriges Radios seminarium ”Vinna eller försvinna” om framtiden för public service och tidningsbranchen. Han lyfte fram att de institutionella medierna behövs men att de måste förändras. Han beskrev ”the golden age of journalism”, men hävdade samtidigt att alla som är på rätt plats vid rätt tidpunkt är en journalist, något som inte föll i så god jord hos publiken, många journalister.

Flera andra seminarier tar också upp gränslandet mellan journalistik, PR och politik, och positionsbytena däremellan. Imorgon ordnar Medievärlden och Utgivarna ett seminarium som heter ”Ska pressavdelningarna sabotera journalistiken?” Tidigare i våras uppmärksammades det faktum att det finns nästan dubbelt så många kommunikatörer i Sverige som det finns journalister.

Tankevurpan här är att kommunikatörer skulle tycka att det är bra att redaktioner utarmas, att man numera kan runda redaktionerna via egna kanaler, att svågerpolitik ersätter nyhetsvärdering och att det är lätt att få in pressmeddelanden rakt av. Vi jobbar ju med förtjänad uppmärksamhet. Om den uppmärksamheten inte är trovärdig, är den inte värdefull för oss. Den uppmärksamheten kan förvisso komma direkt från vår målgrupp, men de vi inte når där kan vi nå via medier (traditionella och nya). Därför är vi intresserade av kvalitativ journalistik (oavsett var den görs); den gör möjligen vårt jobb lite svårare men är också mer värd när vi väl förtjänar den.

Jag slår in öppna dörrar va? Hoppas det.

/Jeanette

PS. Om du missade vårt fullsatta seminarium ”Man får luras i PR!” modererat och retoriskt coachat av skickliga Camilla Eriksson tidigare idag kan ni se det på Bambuser.

Kommunikation som tar oväntade vändningar

hjärtlung

Det gäller att sticka ut i Almedalen. Därför gick ett litet skådespelande sällskap från Hjärt- & Lungfonden omkring på Visbys gator och spelade upp fejkade hjärtstopp. Små scener på 180 sekunder, lika lång tid som du har på dig att rädda livet på den vars hjärta stannar. Mycket effektivare än att stå i ett tält och dela ut information om att det är viktigt med hjärtstartare.

bildEtt annat ovanligt grepp var att dela ut glasscheckar, att bytas ut mot en glass i Majblommans tält. Kön ringlade lång. Väl framme får man veta att alla de goda glassarna med namn som Thailandsstrut och Komp-is var slut. Kvar fanns Tråk-is. Det fick effektivt fram budskapet – till de vuxna mottagarna. Mer förvirrade var nog barnen som stått i kö för att få en gratis glass. Helt fel målgrupp.

stina400

Lite skryt till slut – fullsatt på vår Pecha Kucha om hållbarhet! Men vad annat kan det bli med kloka och kompetenta människor som Viktoria Bergman på EON, Erika Svensson på Ledarna, Thomas Backteman på Swedbank, Margareta Thorgren på Scandic och Stina Billinger på SPP. Ylva Skoogh modererade med den äran. ”Måla inte guld på bajs”, som Stina Billinger så kärnfullt uttryckte det. Se alla presentationerna på Bambuser här.

Andra bra länkar från denna måndag i Visby:

En mäktig kommunikationselit hotar demokratin

Retoriska analyser av Camilla Eriksson

en natt med dawit

De vill ha karantän för lobbyister – men vet inte när